Jag vill vara med dig full och naken

Alla misstag jag inte vågade göra
håller mig vaken om kvällen.
Hjärnan som stor tung klump,
full med ånger och ångest.
Vad skulle ha hänt?
Om jag inte varit för feg?
För att leva ett liv?
Medan jag lever.

Mardrömsvecka here I come

Mardrömsveckan har officiellt börjat... Bra att jag börjar den med att hänga med min kusin istället för att plugga... Dock ska hon till Belgien imorgon och innan dess har hon varit i... Karlstad tror jag. Så jag ville verkligen träffa henne.

Remind me to never never ever text him while drunk ever ever again. And to never text him ever.

Well... That went well...
Not.

Everybody Loves a Douche #1 A phonecall in the night

Det började med ett telefonsamtal. Mitt i natten. En vardag. En torsdagsnatt tror jag. Jag låg och sov. Och panikvaknade av att min mobil ringde. Jag fumlade och tappade den på golvet innan jag svarade, helt borta av förvirring och trötthet.

- Hallå. Jag ringer från polisen. Vi har fått rapport om att du varit ute och fyllekört idag.

Jag: Fattar ingenting. Försöker förklara att jag inte har kört bil idag, att jag ligger och sover, att det omöjligt kunde ha varit jag, att jag inte har någon bil att köra.

- Jag är rädd att du måste komma till stationen.

Jag: Det går inte! Det är ju mitt i natten. Jag lovar, jag har inte gjort någonting! Jag låg och sov. Jag lovar. Vilken bild var det? Saaben eller Volvon?

- Saaben.

Jag: Ring och prata med min pappa! Om någon har varit ute och kört familjebilarna så är det han.

Den här jävla polisen vägrar att lyssna, säger att det var jag, att dom har bevis, och jag får mer och mer panik. Och när gråten börjar höras i min röst börjar polisen att skratta! SKRATTA!

Jag sitter där i sängen, så jävla förvirrad. VEM är det här? Nån jävla busringning?

- Förlåt, haha, skrattar killrösten. Jag kunde inte fortsätta, du lät så himla rädd.

Jag: Va? Va fan? Va?

- HAHAHAHA! Åh så jävla lättlurad. Du trodde verkligen på det!

Jag: Fortfarande ett stort frågetecken.

- Känner du inte igen min röst? frågar killen i telefonen och jag hör  nu att han är lite full.
- Neeeeeeeej?
- Är det säkert, gör du inte?!
- HAHAHAHAHAHA! Det är ju AXEL!
- Axel?

Jag försökte komma ihåg... Axel? Johans och Eriks kompis? Som Cajsa nästan legat med för nån helg sen när vi var på TC?

- Johans kompis? Från TC?
- HAHAHAHAHAHAHA! JAAAA!

Jag frågade vad tusan han ringde mig för och hur han fått mitt nummer. Tydligen hade han fått det av Cajsa. Och han ringde för att... jag tror inte han visste det själv riktigt just då. Just för att driva med mig. Men också för att bjuda mig på en förfest dagen efter. Vi hade snackat en del den där kvällen när jag först träffade honom. Sjukt trevlig.Och en kille som kan föra ett samtal är fan ovanligt. Och som blir glad när man berättar att man läser mycket.

- KOOOOOM! Kom igen!
- Njaaaeee... jag vet inte...
- Du får gratis öl!
- Haha okej. Kan ju inte tacka nej till det. Och min roomie får hänka?
- Japp!
- Och Cajsa kommer?
- Japp!

Det tog en halvtimme bara för att avsluta samtalet. Och jag var tvungen att lägga på mitt i en mening. Och så gick det till. När jag och Adrian började hänga.

Stay Put! Soon I will go deep....

När jag började det här inlägget tänkte jag skriva om hur mycket jag saknar att spela the sims. Men så kändes det så himla ytligt och meningslöst, inte alls sånt som jag BORDE skriva på den här bloggen. Just nu är jag i alla fall glad att jag skriver alls.

Jag har en stor grej att berätta. Och den är verkligen stor och kommer ta lång tid. Så jag har ångest för att börja på det, ta tag i det, förklara och återuppleva och analysera... Så jag tänker så här. Jag kommer dela upp det i små delar, med samma titel och men med olika nummer. Och så ska ni få höra hur jag, tjejen som alltid faller för mamas boys, förstod grejen med Everybody loves a Douche. Hmm... Bra titel där alltså.... den tar jag!

Da da da dam.... återkommer senare... med Everybody Loves a Douche part 1! Stay put!

Fröken Normal

Maud Lindström – Fröken Normal

 

Den här låten... är ett stort feministiskt statement.

 

Det är inte särskilt synd om mig, jag har det ganska bra

Jag har mat och bidrag ifrån CSN

Och man får vara glad att man har fått en lägenhet

 

trots att ångest ligger tjock inuti den

För bakom min välpolerade ytfasad

har jag en existensiell och elak kris

och det verkar inte som om den vill lösa sig,

den har liksom vuxit fast på något vis

Så vad gör man med sin käckhet om den plötsligen tar slut

när man uppfostrats att bli Fröken Normal?

Tvätta håret, borsta skorna, sköta om och reda ut

Vara duktig, stark, pålitlig, fräsch och smal

Jag är rädd att inte veta vem jag är och vad jag vill

och jag är rädd att frågan inte har något svar

Jag är rädd för att bli sittande med Volvo, man och barn

men lika rädd för att bli lämnad ensam kvar

Och vilken chef vill ha en hypokondrisk underställd

som sjukanmäler sig på detta vis:

”Förlåt men jag tror inte jag kan komma idag

för jag har en existensiell och elak kris”?

Så vad gör man med sin rädsla om man inte får vara rädd?

När ens egna blivit mammas ideal?

När man ligger ensam, misslyckad och gråter i sin bädd?

När man inte alls vill vara Fröken Normal?

Jag mår illa när det är mycket folk på spårvagnen,

får kliva av ibland och gå tillbaka hem

Jag mår illa när jag kommer hem till min lägenhet

av all ensamhet som bor inuti den

Och jag vill proppa i mig hela jävla kakan på en gång

men får en existensiell och elak kris

för bredvid mig står Fröken Normal och skriker

”Halt! Den som spar, han har!”

som någon annan jävla levnadspolis

Så vad gör man med sitt huvud när det fylls utav en röst

som orsakar så svåra samvetskval?

Hur tar man död på något som är rotat i en själv?

Hur tar man död på Fröken Normal?

Och jag trodde någon ville vara min vän... HAHAHA!

HAHAHAHAHA! Fick precis en vänförfrågan på FB. Jag såg det lilla röda märket och blev jätteglad och peppad! Hann tänka, ÅÅÅH vem vill känna mig?! Någon från lördagens fest kanske??? Klickar fram vänförfrågan... OCH DET ÄR FRÅN EN JÄVLA FÖRENING! HAHAHAHAHA! Inte ens från en privatperson, utan från en allmän sida som är så desperat att DOM måste vänförfråga MIG! ÅÅÅÅÅH mitt liv. Vet inte vad som är mest tragiskt. Föreningen eller jag som först blev så glad... Jo jag vet. Det är jag. Tätt följd av denna förening.