Du sitter med ett öppnat anteckningsblock i handen och
stirrar ner på dom tomma raderna. Blanka, helt utan bokstäver. Utan ord. Längst
upp där rubriken ska stå har du dragit några arga streck med bläckpennan. Hårda
streck som nästan trängt igenom papperet. Tillräckligt hårt för att du ska
kunna se märkena på sidan efter. Och sidan efter det. En ständig påminnelse om
hur idéerna försvunnit. Viljan. Envisheten. Passionen.
Borta.
Eller har det någonsin funnits där?
Du är en författare utan ord. Tå utan fot. Dörr utan vägg.
Kött utan kropp.
En blankrad.
Du finns fast inte på riktigt. Och du väntar. Väntar på att
fyllas med bokstäver. Ord. Meningar.
Du väntar. Ritar fler sneda blommor som vissnar så snart dom
hamnar på papperet. Precis som dina ord verkar göra. Dina ord, aldrig bra nog. Inte
viktiga. Inte riktiga. Hittepå ord som faller ner på anteckningsboken som
stenblock.
Tunga.
Omöjliga.
Förkastade.
Om du väntar försvinner du. Om du väntar finns inget kvar.
Du. Det måste vara du. Det som finns inom dig ska komma ut.
Så skynda dig. Bli din
egen musa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar