fredag 31 augusti 2012
Red cars are quite rare I realize
Världens mest idiotiska line jag hört i en låt på länge. Liksom: NÄHÄ? You say so?
torsdag 30 augusti 2012
Kan smöra en macka med mitt hår
Mitt hår är så fett att det har blivit minst 4 nyansen mörkare. Tror jag ska duscha ikväll... Jag kan snart bre mackor genom att lägga håret på brödet. YUCK! Och det värsta är att jag inte har varit hemma under den här tiden. Jag har faktiskt jobbat. ätit lunch ute och varit på bibblan idag.
Undrar om någon kände igen mig? HELT osminkad, inte ens täckstift för finnarna. Smutsigt och tovigt hår. Samt 2 storlekar för stora jeans, ett rosa linne som skulle rymma 2 mig (nästan) , en träningskofta OCH icket att förglömma svart regnjacka. Fashion Forward......... (punkternas ironi)
Sökte på äckligt hår för att illustrera. Allt som kom upp var i princip bilder på vanliga söta tjejer på deras bloggar där dom klagade på sitt "fula" hår. (Jag orkar bara inte ta tag i den anorektiska "hatar mig själv för att jag åt en macka" bloggen jag hamnade på. Inte idag. Kanske någon annan dag.)
Undrar om någon kände igen mig? HELT osminkad, inte ens täckstift för finnarna. Smutsigt och tovigt hår. Samt 2 storlekar för stora jeans, ett rosa linne som skulle rymma 2 mig (nästan) , en träningskofta OCH icket att förglömma svart regnjacka. Fashion Forward......... (punkternas ironi)
Sökte på äckligt hår för att illustrera. Allt som kom upp var i princip bilder på vanliga söta tjejer på deras bloggar där dom klagade på sitt "fula" hår. (Jag orkar bara inte ta tag i den anorektiska "hatar mig själv för att jag åt en macka" bloggen jag hamnade på. Inte idag. Kanske någon annan dag.)
Ja jag älskar ju konspirationsteorier... Det var självklart ngt mystiskt med 11 Septemnber.
I blame it all on Bush! (seriöst. när man väl sätter sig in börjar man ju undra....)
Nya anteckningsböcker - Nya kreativa drömmar
Känslan avv att inhandla nya anteckningsböcker. Tomma. Fulla med oskrivna möjligheter.
Varje gång tror jag att det är i denna nya bok jag ska påbörja min debutroman. Och varje gång försöker jag. Men tröttnar och fyller den med annat.
Förhoppningsvis dikter och krönika liknande texter. Vad det ofta blir? En novell med mycket sex i som spårar ur. Och som blir asdålig eftersom jag inte haft sex och inte vet hur jag ska skriva om det. (Varför jag i huvud taget försöker hör till min fruktlösa besatthet av sex. You want what you can't get and all that stuff.)
Så. Idag har jag alltså köpt 2 nya anteckningsböcker endast för nöjesskrivning. Och nu vill jag bara skriva. Men jag har inte tid. Ödets ironi.
Varje gång tror jag att det är i denna nya bok jag ska påbörja min debutroman. Och varje gång försöker jag. Men tröttnar och fyller den med annat.
Förhoppningsvis dikter och krönika liknande texter. Vad det ofta blir? En novell med mycket sex i som spårar ur. Och som blir asdålig eftersom jag inte haft sex och inte vet hur jag ska skriva om det. (Varför jag i huvud taget försöker hör till min fruktlösa besatthet av sex. You want what you can't get and all that stuff.)
Så. Idag har jag alltså köpt 2 nya anteckningsböcker endast för nöjesskrivning. Och nu vill jag bara skriva. Men jag har inte tid. Ödets ironi.
onsdag 29 augusti 2012
Musiksamlare
Jag älskar CD skivor. Fysiska CD skivor. Såna som går att ta i och stoppa in i en musikanläggning. Det är något speciellt med att känna att jag äger skivan, musiken. Att den är min på riktigt. Jag tänker mig att den musik jag äger i fysisk form speglar mig som person. Att den berättar om vem jag är. Så när någon tittar på min skivsamling så ser den personen en liten bit av mig själv, vad jag gillar och vad jag tycker om olika saker.
Jag känner inte alls samma koppling till digital musik även om jag lyssnar mycket på den typen av media också. Jag ska till och med erkänna att jag lyssnar mer på Spotify än på mina egna skivor.
Det finns flera förklaringar till det.
1. Det är lätt att byta låtar fram och tillbaka mellan olika artister och genrer, skifta mellan känslostämningar.
2. Det går att göra listor för specifika saker.
3. Det är ett sätt att upptäcka ny musik.
Seriöst. Nästan all musik jag köper har jag upptäckt på Spotify. Innan jag hade ett konto där köpte jag nästan aldrig skivor och när jag väl gjorde det var det av artister och band som alla kände till. Bara mainstream musik typ. Ett exempel jag skäms för: Ett tag hade jag en Robbie Williams skiva. (Den är slängd nu)
Jag vill äga den musik jag älskar. Jag vill visa upp min samling. För jag är stolt över den. Även om jag inte alltid är stolt över min musiksmak vilket inte alls går ihop. Jag antar att jag är en musiksamlare. Att musik är det jag samlar på.
Jag kom på det precis just nu faktiskt. Att jag samlar på musik. Innan har jag aldrig samlat på någonting och trodde inte att jag skulle börja heller.
Jag lovar, om några år är jag den där gamla kärringen som vill hålla fast i det gamla och som vägrar att kasta sina omoderna skivor. Ungefär som det har blivit med LP:n.
I framtiden kommer vi säkert att övergå helt till digital musik. Eller så utvecklas det fysiska formatet till små minneskort som man kan stoppa in i datorn eller i någon modern musikspelare. Ungefär som att gå från LP till CD fast från CD till något annat.
Jag lovar, jag kommer köpa all musik jag någonsin velat ha billigt och vara bitter över gamla tider.
Jag känner inte alls samma koppling till digital musik även om jag lyssnar mycket på den typen av media också. Jag ska till och med erkänna att jag lyssnar mer på Spotify än på mina egna skivor.
Det finns flera förklaringar till det.
1. Det är lätt att byta låtar fram och tillbaka mellan olika artister och genrer, skifta mellan känslostämningar.
2. Det går att göra listor för specifika saker.
3. Det är ett sätt att upptäcka ny musik.
Seriöst. Nästan all musik jag köper har jag upptäckt på Spotify. Innan jag hade ett konto där köpte jag nästan aldrig skivor och när jag väl gjorde det var det av artister och band som alla kände till. Bara mainstream musik typ. Ett exempel jag skäms för: Ett tag hade jag en Robbie Williams skiva. (Den är slängd nu)
Jag vill äga den musik jag älskar. Jag vill visa upp min samling. För jag är stolt över den. Även om jag inte alltid är stolt över min musiksmak vilket inte alls går ihop. Jag antar att jag är en musiksamlare. Att musik är det jag samlar på.
Jag kom på det precis just nu faktiskt. Att jag samlar på musik. Innan har jag aldrig samlat på någonting och trodde inte att jag skulle börja heller.
Jag lovar, om några år är jag den där gamla kärringen som vill hålla fast i det gamla och som vägrar att kasta sina omoderna skivor. Ungefär som det har blivit med LP:n.
I framtiden kommer vi säkert att övergå helt till digital musik. Eller så utvecklas det fysiska formatet till små minneskort som man kan stoppa in i datorn eller i någon modern musikspelare. Ungefär som att gå från LP till CD fast från CD till något annat.
Jag lovar, jag kommer köpa all musik jag någonsin velat ha billigt och vara bitter över gamla tider.
Såhär vill jag ha det en vacker dag. har kanske en av dom där raderna idag. HE. HE.
tisdag 28 augusti 2012
Dear Mr President - P!nk
Dear Mr. President,
Come take a walk with me.
Let's pretend we're just two people and
You're not better than me.
I'd like to ask you some questions if we can speak honestly.
What do you feel when you see all the homeless on the street?
Who do you pray for at night before you go to sleep?
What do you feel when you look in the mirror?
Are you proud?
How do you sleep while the rest of us cry?
How do you dream when a mother has no chance to say goodbye?
How do you walk with your head held high?
Can you even look me in the eye
And tell me why?
Dear Mr. President,
Were you a lonely boy?
Are you a lonely boy?
Are you a lonely boy?
How can you say
No child is left behind?
We're not dumb and we're not blind.
They're all sitting in your cells
While you pave the road to hell.
What kind of father would take his own daughter's rights away?
And what kind of father might hate his own daughter if she were gay?
I can only imagine what the first lady has to say
You've come a long way from whiskey and cocaine.
How do you sleep while the rest of us cry?
How do you dream when a mother has no chance to say goodbye?
How do you walk with your head held high?
Can you even look me in the eye?
Let me tell you 'bout hard work
Minimum wage with a baby on the way
Let me tell you 'bout hard work
Rebuilding your house after the bombs took them away
Let me tell you 'bout hard work
Building a bed out of a cardboard box
Let me tell you 'bout hard work
Hard work
Hard work
You don't know nothing 'bout hard work
Hard work
Hard work
Oh
How do you sleep at night?
How do you walk with your head held high?
Dear Mr. President,
You'd never take a walk with me.
Would you?
Come take a walk with me.
Let's pretend we're just two people and
You're not better than me.
I'd like to ask you some questions if we can speak honestly.
What do you feel when you see all the homeless on the street?
Who do you pray for at night before you go to sleep?
What do you feel when you look in the mirror?
Are you proud?
How do you sleep while the rest of us cry?
How do you dream when a mother has no chance to say goodbye?
How do you walk with your head held high?
Can you even look me in the eye
And tell me why?
Dear Mr. President,
Were you a lonely boy?
Are you a lonely boy?
Are you a lonely boy?
How can you say
No child is left behind?
We're not dumb and we're not blind.
They're all sitting in your cells
While you pave the road to hell.
What kind of father would take his own daughter's rights away?
And what kind of father might hate his own daughter if she were gay?
I can only imagine what the first lady has to say
You've come a long way from whiskey and cocaine.
How do you sleep while the rest of us cry?
How do you dream when a mother has no chance to say goodbye?
How do you walk with your head held high?
Can you even look me in the eye?
Let me tell you 'bout hard work
Minimum wage with a baby on the way
Let me tell you 'bout hard work
Rebuilding your house after the bombs took them away
Let me tell you 'bout hard work
Building a bed out of a cardboard box
Let me tell you 'bout hard work
Hard work
Hard work
You don't know nothing 'bout hard work
Hard work
Hard work
Oh
How do you sleep at night?
How do you walk with your head held high?
Dear Mr. President,
You'd never take a walk with me.
Would you?
Men han säger aldrig mitt namn
Jag har hans namn i mitt huvud. Fastklämt och utnött.
Älskat som ett par slitna converse.
Använda igen och igen.
Tills dom nästan faller sönder av kärlek.
Mitt namn är en tröja man köpt och aldrigt haft på sig.
Papperet längst ner i högen.
20-lappen som glömts kvar i jeansfickan,
tvättas i 40 grader.
Jag existerar men han vet inte om det.
Så han säger aldrig mitt namn.
Älskat som ett par slitna converse.
Använda igen och igen.
Tills dom nästan faller sönder av kärlek.
Mitt namn är en tröja man köpt och aldrigt haft på sig.
Papperet längst ner i högen.
20-lappen som glömts kvar i jeansfickan,
tvättas i 40 grader.
Jag existerar men han vet inte om det.
Så han säger aldrig mitt namn.
måndag 27 augusti 2012
You gotta say zumba ha zumba ho!
Kom precis hem från mitt första riktiga zumba pass. Är ovan vid att träna så jag blir riktigt trött så mina darriga fingrar gör det svårt att skriva.
Jag har varit på ett annat prova på pass tidigare. Men den instruktörer var så värdelös och antog att alla nya skulle kunna rörelserna på en gång. Utan någon genomgång alls.
Jag blev sur och besviken. Kände mig dålig och värdelös på att dansa. Tänkte: Det här ska jag aldrig göra någonsin igen.
MEN. Så blev vår granne instruktör och det var hennes första pass idag. Med ett helt nytt program som ingen kunde. Så jag och syrran bestämde oss för att fara och pröva. Ingen stor grej för syrran som dansar regelbundet och som även dansat zumba förut.
Och jag tyckte det gick... relativt bra. Helt okej. Jag kände mig inte mer borta än någon annan. Och det var kul. Och exakt lagom jobbigt. Jag höll inte på att spy eller känna som om jag skulle dö. (alltid en joykiller)
Så ändå rätt så lyckat. Tror jag ska börja faktiskt.
Jag har varit på ett annat prova på pass tidigare. Men den instruktörer var så värdelös och antog att alla nya skulle kunna rörelserna på en gång. Utan någon genomgång alls.
Jag blev sur och besviken. Kände mig dålig och värdelös på att dansa. Tänkte: Det här ska jag aldrig göra någonsin igen.
MEN. Så blev vår granne instruktör och det var hennes första pass idag. Med ett helt nytt program som ingen kunde. Så jag och syrran bestämde oss för att fara och pröva. Ingen stor grej för syrran som dansar regelbundet och som även dansat zumba förut.
Och jag tyckte det gick... relativt bra. Helt okej. Jag kände mig inte mer borta än någon annan. Och det var kul. Och exakt lagom jobbigt. Jag höll inte på att spy eller känna som om jag skulle dö. (alltid en joykiller)
Så ändå rätt så lyckat. Tror jag ska börja faktiskt.
Don't boo. Vote!
jag börjar med att säga att jag inte alls är insatt i presidentvalet eller i de två partierna. Men... Kom igen Amerika. SNÄLLA rösta inte fram republikanerna.
Jag känner bara... Jag orkar inte med en ny Bush. Jag orkar inte med ett parti som vill gå tillbaka typ 60 år i kvinnopolitiken. Och som inte vill göra något åt miljöfrågan heller.
What is your stance on abortion?
Mitt Romney: Pro-life, but allow in cases of rape, incest, or danger to the mother or child's health
Barack Obama: Pro-choice
Should gay marriage be allowed in the U.S.?
Mitt Romney: No, marriage should be defined as between a man and woman
Barack Obama: Yes
Is Global Warming a threat to the environment?
Mitt Romney: Regardless, we should not devote government resources to prevent it
Barack Obama: Yes
Should U.S. National Parks and Forests continue to be preserved and protected by the federal government?
Mitt Romney: No
Barack Obama: Yes, and expand the government’s domain to protect more land
Should we expand or dismantle our Medicare program?
Mitt Romney: Reform
Barack Obama: Expand
http://www.isidewith.com/romney-vs-obama-on-the-issues
Jag tog dessa fakta från överstående sida så det går att läsa mer där. Sen finns det hur många sidor som helst på samma tema som jag inte ens orkade öppna.
Jag vill också säga att det finns saker som Obama står för som jag tycker är fel/konstigt men Romney verkar vara ett enda stort dumhuvud. Helt jävla blåst.
Det skrämmer mig att man kan vara så rik och så välutbildad och ändå inte fatta hur världen hänger ihop. Och det gäller inte bara Romney självklart utan alla andra som inte har någon verklighetsuppfattning och dessutom innehar makt.
Jag skriver det här medan jag är upprörd irriterad och arg. Jag är säker på att jag inte är insatt och att jag inte vet ett piss egentligen men jag var bara tvungen att skriva något om det här. Så ta mig med en nypa sakt.
Gå och läs om valet i USA. Sätt in er djupt eller ytligt. (vilket är mer än vad jag har gjort) För det kommer att påverka hela jävla världen.
Sexy Librarian
Jag fick nyss en ny dröm. En dröm som kanske kan hjälpa mig att komma igång med träningen och bra kosthållning igen.
Lyssna på detta.
Sexy librarian.
När jag är klar med min biblioteksutbildning (det är vad jag har velat bli sen typ i årskurs 7) ska jag inte vara en sån där tråkig, grå bibliotikare. Oh hell no. Jag ska inte ens nöja mig med att se ut som vilken människa som helst fast med en tvist.
Jag ser det framför mig. Hur jag ska trippa omkring i Mad Men stylade kläder. Och bara vara vavavawoom sexig i pennkjol, klackar, blus och rött läppstift. (Håruppsättningar kommer jag dock att få hålla igen på eftersom jag suger på att stajla hår. Mitt hår. Allas hår.)
Jag måste nog se nån sänsong av Mad Men så jag kan kopiera stilen rakt av.
Oh yeah baby!
*busvisslar på mig själv*
Det har varit en av mina fantasier. Att köra hela sexy librarian stilen fullt ut. På bibblan alltså. Och nu vill jag verkligen göra det. I real life. Måste bara jobba på att få ner midjemåttet, ryggfettet och fettet precis OVANFÖR rumpan att försvinna en aning.
Jag har ingen önskan om att vara smal. Jag vill vara kurvig. Som jag är nu fast med några smärre redigeringar haha.
Lyssna på detta.
Sexy librarian.
När jag är klar med min biblioteksutbildning (det är vad jag har velat bli sen typ i årskurs 7) ska jag inte vara en sån där tråkig, grå bibliotikare. Oh hell no. Jag ska inte ens nöja mig med att se ut som vilken människa som helst fast med en tvist.
Jag ser det framför mig. Hur jag ska trippa omkring i Mad Men stylade kläder. Och bara vara vavavawoom sexig i pennkjol, klackar, blus och rött läppstift. (Håruppsättningar kommer jag dock att få hålla igen på eftersom jag suger på att stajla hår. Mitt hår. Allas hår.)
Jag måste nog se nån sänsong av Mad Men så jag kan kopiera stilen rakt av.
Oh yeah baby!
*busvisslar på mig själv*
Det har varit en av mina fantasier. Att köra hela sexy librarian stilen fullt ut. På bibblan alltså. Och nu vill jag verkligen göra det. I real life. Måste bara jobba på att få ner midjemåttet, ryggfettet och fettet precis OVANFÖR rumpan att försvinna en aning.
Jag har ingen önskan om att vara smal. Jag vill vara kurvig. Som jag är nu fast med några smärre redigeringar haha.
Something like this I guess
söndag 26 augusti 2012
Glee fanfiction?
Kom precis på något. Glee fanfiction? Det måste väl finnas bra sånt va? Åh vad jag skulle kunna snuska mig till det... Jag råkade hamna på en sån sida när jag sökte efter en bild igår. Någon dag i veckan måste jag se om jag kan hitta något som kan konkurrera med min fetish för twilight dirty snusk.
Planet Earth
Jag, lillsyrran och pappa har börjat se Planet Earth. Helt lagligt dessutom, pappa har inhandlat boxen på Media Markt.
Hela min familj är intresserade av vetenskap, djur och natur och såna saker. Alla bra dokumentärer egentligen. Men det var länge sedan vi satte oss och såg någonting sånt här.
Vi har tagit oss igeom bland annat Dinosauriernas tid, Odjurens tid och Grottfolkens tid. Hur intressant som helst. Och BBC lyckas nästan alltid göra bra dokumentärer som är intressanta och lätta att förstå och ta till sig.
Nu har vi alltså börjat med Planet Earth, ganska många år efter att den kom ut. Hitills har vi sett fyra avsnitt och det är helt fantastiskt. Så sjuka bilder man får se. Det går nästan inte att tro att det finns sådana platser här på jorden.
Varannan minut sitter jag och lillsyrran och säger att sceneriet ser ut som miljöerna i Avatar.
Rekommenderas starkt.
Hela min familj är intresserade av vetenskap, djur och natur och såna saker. Alla bra dokumentärer egentligen. Men det var länge sedan vi satte oss och såg någonting sånt här.
Vi har tagit oss igeom bland annat Dinosauriernas tid, Odjurens tid och Grottfolkens tid. Hur intressant som helst. Och BBC lyckas nästan alltid göra bra dokumentärer som är intressanta och lätta att förstå och ta till sig.
Nu har vi alltså börjat med Planet Earth, ganska många år efter att den kom ut. Hitills har vi sett fyra avsnitt och det är helt fantastiskt. Så sjuka bilder man får se. Det går nästan inte att tro att det finns sådana platser här på jorden.
Varannan minut sitter jag och lillsyrran och säger att sceneriet ser ut som miljöerna i Avatar.
Rekommenderas starkt.
Din tråkiga jävla bok
Jag somnade. Som på film. Medan jag läste Det andra Könet av Simone de Bauvoir. Med huvudet på boken.
När jag vaknade en halvtimme senare hade jag drägglat ner några sidor av den bibliotekslånade boken. Jag hade inte ens dåligt samvete. Jag tänkte bara: Rätt åt dig, din tråkiga jävla bok.
Det har tagit mig en hel dag att läsa drygt 50 sidor. (med tupplurer och pausen då. Men ändå)
Hur ska jag ta mig igenom dessa 800 sidor?????????
När jag vaknade en halvtimme senare hade jag drägglat ner några sidor av den bibliotekslånade boken. Jag hade inte ens dåligt samvete. Jag tänkte bara: Rätt åt dig, din tråkiga jävla bok.
Det har tagit mig en hel dag att läsa drygt 50 sidor. (med tupplurer och pausen då. Men ändå)
Hur ska jag ta mig igenom dessa 800 sidor?????????
Exempel på ord jag inte fattar i Det andra könet:
- syllogism
- kontingens
- empirisk
- korrelativ
- ontologiskt
- partogenes
- matrilinjär
- homunculus
- folliklar
- transcendens
Det här är seriöst på en och en halv sida. Vad fan liksom?
Glee - Silly Love songs
Lauren: You're really not good at this, and you're kind of scrawny.
Puck: You gotta be kidding me.
Lauren: Yeah, you're not turning me on at all. Later, sad sack.
Puck: But, that was only three minutes.
Lauren: Three minutes I'll never get back.
HAHAHA! ÅH! Älskar Lauren! Hånglar med en assnygg kille. Och klagar på att inte få tillbaka dessa 3 minuter av sitt liv. Önskar att jag vore lika badass och hade samma självklara självförtroende.
lördag 25 augusti 2012
Extremt tråkigt och komplicerat förord
Jag förstår inte ens förodet till Det andra könet av Simone de Beauvoir. Lovande. Med tanke på att jag måste läsa den som kurslitteratur. Ska vara färdigläst innan den 4 september. Och jag börjar NU. Hade så mycket annat att läsa klart innan jag kunde ta tag i det här.
Jag vet att Det andra könet är en viktig bok. Som man borde ha läst någon gång under sitt liv. Så VARFÖR i hela världen är den tvungen att innehålla ett sånt förord som nog har skrämt bort många läsare sen den publicerases på svenska.
Varför alla dessa komplicerade ord? Begrepp utan förklaringar? Och när förklaringar ges är det ytterst svårt att hänga med.
Jag har så pass bra självförtroende att jag kan påstå att jag är intelligent. Någorlunda okej allmänbildning med tanke på min ålder. Och om jag inte fattar, som är normalbegåvad men som pluggat till mig kunskap, hur ska då alla i allmänheten orka med? Dom som inte läser så ofta? Dom som inte är ett dugg insatta i genusfrågor men som vill bli det? Som har dyslexi? Som inte tar sig igenom en bok om den är tråkig?
Jag stör mig eftersom det är en så viktig bok. Och säkert svår nog i sig. Varför måste då FÖRORDET vara det som ger tristess och ångest? Sämst. Jag fattar inte hur det är tänkt. Inte alls.
Jag vet att Det andra könet är en viktig bok. Som man borde ha läst någon gång under sitt liv. Så VARFÖR i hela världen är den tvungen att innehålla ett sånt förord som nog har skrämt bort många läsare sen den publicerases på svenska.
Varför alla dessa komplicerade ord? Begrepp utan förklaringar? Och när förklaringar ges är det ytterst svårt att hänga med.
Jag har så pass bra självförtroende att jag kan påstå att jag är intelligent. Någorlunda okej allmänbildning med tanke på min ålder. Och om jag inte fattar, som är normalbegåvad men som pluggat till mig kunskap, hur ska då alla i allmänheten orka med? Dom som inte läser så ofta? Dom som inte är ett dugg insatta i genusfrågor men som vill bli det? Som har dyslexi? Som inte tar sig igenom en bok om den är tråkig?
Jag stör mig eftersom det är en så viktig bok. Och säkert svår nog i sig. Varför måste då FÖRORDET vara det som ger tristess och ångest? Sämst. Jag fattar inte hur det är tänkt. Inte alls.
fredag 24 augusti 2012
Modelland - Tyra Banks. Final Opinion
Okej jag vet att det har blivit JÄVLIGT mycket Tyra Banks och Modelland på slutet. Typ bara det. Och det blir ett sista inlägg nu. För att göra slut på detta eviga tjat. När JAG är less på mitt eget tjat är det illa... Och jag orkar inte bry mig om att jag skriver som om det skulle vara någon annan där ute som bryr sig om mitt ensida that heller.
Jag läste ut boken igår och jag har både positiva och negativa åsikter att uttrycka. (värst vad detta går från att vara en sanningsblogg till att vara en bokblogg. But can you blame me? Jag älskar ju att läsa.)
För det första hade jag förväntat mig något helt annat av Modelland. Jag var inte alls insatt i vad boken handlade om innan jag började läsa och hade sett framför mig att jag skulle läsa en längre version av Paulina Porizkovas Modellsommar. Som jag tyckte var jättebra.
Vad jag fick istället för en någorlunda verklighetstrogen skildring av livet som ung modell? En riktig jävla, sci-fi/fantasy bok skriven av ingen annan än Tyra fucking Banks.
Jag har alltid vetat att Banks har haft brain. Hon är inte bara skönhet. För mig har hon alltid framstått som smart, trevlig, jordnära, förstående, kreativ och verklig. Ärlig. Ändå var det något i mig som fick en chock av det faktum att denna kvinna producerat en bok inom den här genren.
Dumt. Idiotiskt. Nästan antifeministiskt.
Och det hela visade sig vara en blandning mellan Uglies (Scott Westerfeld), Harry Potter (J.K Rowling), Molly Moon (Georgia Byng) och någon riktigt töntig kärlekshistoria för 12-åringar. Det var Molly Moon och den töntiga kärlekshistorian som drog ner boken för mig.
Allt började flummigt, satte standarden för resten av boken. Och jag hade inget i mot det. Tyckte det var uppfriskande och många gånger väldigt roligt. Hon har humor också, Banks. Men mot slutet urartade allt och jag fick känslan av att hon bara slängt in allting i sista sekund eller så försökte hon göra allt för att chocka sina läsare i slutet.
Jag har ingenting i mot en bra chock. Om den är snyggt gjord. Och om det inte smetas på med den ena osannolika chocken efter den andra. Det var inte så snyggt gjort. Och det smetades tills jag nästan hann glömma bort allt det jag faktiskt gillade med boken innan slutet.
Slutet är viktigt. För mig är det en avgörande del om vad jag senare kommer minnas om boken jag läst. Och sorgligt nog tror jag att jag kommer minnas Modelland som en medioker, flummig för flummandets skull bok där allt spårade mer och mer ju längre storyn pågick.
Det kommer jag minnas. Men jag tror också jag kommer tänka att det fanns många bra citat. Många fina budskap och avsnitt. Där Banks vackra inre sken igenom.
Jag är glad att jag läste boken. Helt klart. Bara att ha läst något av självaste Tyra Banks. Att ha läst något hon suttit och arbetat med. Jag hoppas hon skriver mer böcker. För jag tror det finns potential där. Potential för henne som författare, att kunna leva enbart på sin talang och inte på sitt stora namn.
Jag läste ut boken igår och jag har både positiva och negativa åsikter att uttrycka. (värst vad detta går från att vara en sanningsblogg till att vara en bokblogg. But can you blame me? Jag älskar ju att läsa.)
För det första hade jag förväntat mig något helt annat av Modelland. Jag var inte alls insatt i vad boken handlade om innan jag började läsa och hade sett framför mig att jag skulle läsa en längre version av Paulina Porizkovas Modellsommar. Som jag tyckte var jättebra.
Vad jag fick istället för en någorlunda verklighetstrogen skildring av livet som ung modell? En riktig jävla, sci-fi/fantasy bok skriven av ingen annan än Tyra fucking Banks.
Jag har alltid vetat att Banks har haft brain. Hon är inte bara skönhet. För mig har hon alltid framstått som smart, trevlig, jordnära, förstående, kreativ och verklig. Ärlig. Ändå var det något i mig som fick en chock av det faktum att denna kvinna producerat en bok inom den här genren.
Dumt. Idiotiskt. Nästan antifeministiskt.
Och det hela visade sig vara en blandning mellan Uglies (Scott Westerfeld), Harry Potter (J.K Rowling), Molly Moon (Georgia Byng) och någon riktigt töntig kärlekshistoria för 12-åringar. Det var Molly Moon och den töntiga kärlekshistorian som drog ner boken för mig.
Allt började flummigt, satte standarden för resten av boken. Och jag hade inget i mot det. Tyckte det var uppfriskande och många gånger väldigt roligt. Hon har humor också, Banks. Men mot slutet urartade allt och jag fick känslan av att hon bara slängt in allting i sista sekund eller så försökte hon göra allt för att chocka sina läsare i slutet.
Jag har ingenting i mot en bra chock. Om den är snyggt gjord. Och om det inte smetas på med den ena osannolika chocken efter den andra. Det var inte så snyggt gjort. Och det smetades tills jag nästan hann glömma bort allt det jag faktiskt gillade med boken innan slutet.
Slutet är viktigt. För mig är det en avgörande del om vad jag senare kommer minnas om boken jag läst. Och sorgligt nog tror jag att jag kommer minnas Modelland som en medioker, flummig för flummandets skull bok där allt spårade mer och mer ju längre storyn pågick.
Det kommer jag minnas. Men jag tror också jag kommer tänka att det fanns många bra citat. Många fina budskap och avsnitt. Där Banks vackra inre sken igenom.
Jag är glad att jag läste boken. Helt klart. Bara att ha läst något av självaste Tyra Banks. Att ha läst något hon suttit och arbetat med. Jag hoppas hon skriver mer böcker. För jag tror det finns potential där. Potential för henne som författare, att kunna leva enbart på sin talang och inte på sitt stora namn.
torsdag 23 augusti 2012
T-Mail Jail (Tyra Banks-Modelland)
This journey hasn't been easy for me. Every step of the way I've struggled, stumbled, doubted, cursed, and felt sure that I couldn't go on. But I feel stronger because of it, almost like I need to go through it to get where I am now. I still don't know if Modelland is my place or if I'm meant for something else. Maybe I'll always doubt. But maybe it's the doubt that keeps me determined. Hungry. Always looking to prove and improve myself, make myself better.
Every night, as I lie in my Lumiére-less bed, I wonder how many girls there are like me out there around the world.
Maybe, like me, your father abandoned you, or perhaps you never even knew him. Maybe your mom's a terror or you have no friends. Maybe you're not the best-loved or best-looking daughter. Maybe someone hurt you but uou're to nervous to tell anyone. maybe you hurt yourself and want to stop but don't know how. Maybe you give of your body freely, hoping to get love in return. Or maybe you look at everyone else's bodies and then compare them to and detest your own. Maybe people hurl angry, hurtful words at you, making you want to curl up and disappear. maybe you hate your reflection, or everyone thinks you're the prettiest but you still feel ugly inside. Maybe you're under intense pressure that you think you can never overcome. Maybe someone tells you daily that you aren't smart or pretty or skinny or talented or good enough.
I know what you are going through. I've made a difficult journey to get here, and I have a lot farther to go. I must fight for my place every single day. It's easy to shine when everything is perfect. But when things are a little shaky, the best truly emerge to show it won't tear them down. That´s when the struggle to succeed really starts. I pray you find that strenght inside of you, that special inner light that shines extra-bright.
I want to dedicate my struggle and all my time at Modelland to you. Everything I've gone through, everything I'll continue to face, is all for you. And I want you make me a promise: take all your pain, take all the hurt you're feeling and your bad memories and your darkest thoughts, and send it out to the universe... to me. I'll be your vessel. I'll carry all of the hurt inside me so that you can be free. And every challenge I go through at Modelland will be for me and you. For us. We can do this. But I'm going to need you too. When i feel weak, scared, or like i want to give up, I need you to send your strenght and power up to me on this mountain. I can't make it through this place alone. Okay? Promise?
I believe in you with all my heart-and I hope you believe in me. I just want us to get to the place where we believe in ourselfs just as strongly. And besides, there's always room for you in the exclusice Unicas crew.
Every night, as I lie in my Lumiére-less bed, I wonder how many girls there are like me out there around the world.
Maybe, like me, your father abandoned you, or perhaps you never even knew him. Maybe your mom's a terror or you have no friends. Maybe you're not the best-loved or best-looking daughter. Maybe someone hurt you but uou're to nervous to tell anyone. maybe you hurt yourself and want to stop but don't know how. Maybe you give of your body freely, hoping to get love in return. Or maybe you look at everyone else's bodies and then compare them to and detest your own. Maybe people hurl angry, hurtful words at you, making you want to curl up and disappear. maybe you hate your reflection, or everyone thinks you're the prettiest but you still feel ugly inside. Maybe you're under intense pressure that you think you can never overcome. Maybe someone tells you daily that you aren't smart or pretty or skinny or talented or good enough.
I know what you are going through. I've made a difficult journey to get here, and I have a lot farther to go. I must fight for my place every single day. It's easy to shine when everything is perfect. But when things are a little shaky, the best truly emerge to show it won't tear them down. That´s when the struggle to succeed really starts. I pray you find that strenght inside of you, that special inner light that shines extra-bright.
I want to dedicate my struggle and all my time at Modelland to you. Everything I've gone through, everything I'll continue to face, is all for you. And I want you make me a promise: take all your pain, take all the hurt you're feeling and your bad memories and your darkest thoughts, and send it out to the universe... to me. I'll be your vessel. I'll carry all of the hurt inside me so that you can be free. And every challenge I go through at Modelland will be for me and you. For us. We can do this. But I'm going to need you too. When i feel weak, scared, or like i want to give up, I need you to send your strenght and power up to me on this mountain. I can't make it through this place alone. Okay? Promise?
I believe in you with all my heart-and I hope you believe in me. I just want us to get to the place where we believe in ourselfs just as strongly. And besides, there's always room for you in the exclusice Unicas crew.
Fierce & Love
Tookie (Rememba girl)
onsdag 22 augusti 2012
Last battle 8-mile: b-rabbit
Now everybody from the 313
Put your muthafuckin' hands up and follow me,
Everybody from the 313
Put your muthafuckin' hands up
Look Look
Now while he tries to stands tough
Notice that this man did not have his hands up,
This free world got you gazz up,
Now who's afraid of the big bad wolf
1, 2, 3 in to the 4
1 Pac , 2 Pac, 3 Pac, 4
4 Pac, 3 Pac, 2 Pac, 1
You're Pac, He's Pac, No Pac, None!
This guy aint no muthafuckin MC
I know everything he's got to say against me,
I am white,
I am a fuckin bum,
I do live in a trailer with my mom
My boy Future is an Uncle Tom,
I do got a dumb friend named Cheddar Bob
Who shoots himself in the leg with his own gun
I did get jumped by all 6 of you chumps
And Wink did fuck my girl
I'm still standin here screamin "fuck tha free world!!"
Don't ever try to judge me dude
You don't know what the fuck i've been through,
But i know something about you,You went to Cranbrook's that's a private school,
What's the matter dog? You embarrassed?
This guy's a gangsta his real name's Clarence
And Clarence lives in home with both parents
And Clarence's parents have a real good marriage,
This guy doesn't wanna battle he shook
kuz there's no such thing as HALF WAY CROOKS!!
He's scared to death
He's scared to look in his fuckin yearbook, fuck Cranbrooks
Fuck the beat, i go acapella
Fuck a Papa Doc, fuck a clock, fuck a trailer, fuck everybody
Fuck y'all if you doubt me
I'm a piece of fucking white trash, i say it proudly
And fuck this battle
I don't wanna win
I'm outtie
Here tell these people something they dont know about me.
Put your muthafuckin' hands up and follow me,
Everybody from the 313
Put your muthafuckin' hands up
Look Look
Now while he tries to stands tough
Notice that this man did not have his hands up,
This free world got you gazz up,
Now who's afraid of the big bad wolf
1, 2, 3 in to the 4
1 Pac , 2 Pac, 3 Pac, 4
4 Pac, 3 Pac, 2 Pac, 1
You're Pac, He's Pac, No Pac, None!
This guy aint no muthafuckin MC
I know everything he's got to say against me,
I am white,
I am a fuckin bum,
I do live in a trailer with my mom
My boy Future is an Uncle Tom,
I do got a dumb friend named Cheddar Bob
Who shoots himself in the leg with his own gun
I did get jumped by all 6 of you chumps
And Wink did fuck my girl
I'm still standin here screamin "fuck tha free world!!"
Don't ever try to judge me dude
You don't know what the fuck i've been through,
But i know something about you,You went to Cranbrook's that's a private school,
What's the matter dog? You embarrassed?
This guy's a gangsta his real name's Clarence
And Clarence lives in home with both parents
And Clarence's parents have a real good marriage,
This guy doesn't wanna battle he shook
kuz there's no such thing as HALF WAY CROOKS!!
He's scared to death
He's scared to look in his fuckin yearbook, fuck Cranbrooks
Fuck the beat, i go acapella
Fuck a Papa Doc, fuck a clock, fuck a trailer, fuck everybody
Fuck y'all if you doubt me
I'm a piece of fucking white trash, i say it proudly
And fuck this battle
I don't wanna win
I'm outtie
Here tell these people something they dont know about me.
In your face motherfucker!!!
Och må dina hårddiskar för evigt alltid krascha
ÄGD. Så hårt. En av dom bästa disslinsen jag vet. Näst efter den sista battlen i 8 mile. (Erkänner att jag inte kan någonting om sånt här. ALLS.)
tisdag 21 augusti 2012
Drown - Three Days Grace
If I needed someone to control me
If I need someone to hold me down
I would change my direction
And save myself before I,
If I needed someone to control me
If I needed someone to push me around
I would change my direction and save myself before I, drown
If I need someone to hold me down
I would change my direction
And save myself before I,
If I needed someone to control me
If I needed someone to push me around
I would change my direction and save myself before I, drown
He. Is. Not. The answer. Quote Modelland Tyra Banks
"Leaving for a man! Leaving for a man! Leaving for a MAN?" the BellaDonna whined. The room trembled.
The next time the BellaDonna spoke, she sounded like she was poised on the ceiling. "Desperation," her voice continued, "clouds your minds, robs you of clear thoughts, makes you think that a man is the answer. He. Is. Not. In the civilian world, women are more valued for giving birth to babies than for giving birth to their dreams. Not here. Not now. Not ever."
En kille är inte lösningen på mina problem. Jag vet det. JAG VET. Men ändå känns det som att det skulle hjälpa till att ta bort väldigt många bekymmelsemoment i mitt liv. Vilket är dumt. Idiotiskt. Rent logiskt vet jag att det är så. Men inte känslomässigt. Jag antar att det är för att en stor del av mitt känsloliv består av osäkerhet kring utseende. Och killar är så nära kopplat till det. Attraktion. Sexualitet. Saker som jag känner att jag inte kan få för att jag ser ut som jag ser ut. Och OM jag skulle få det skulle det innebära att jag är bra nog.Söt nogg. Snygg nog. Jag skulle duga på det planet också.
Allt det här är dumt och jag vet att jag borde vara större, starkare. Men jag är inte det. Jag förstår att jag mår så här för att jag känner att jag måste leva upp till ett kvinnoideal. Som finns BLAND ANNAT, inte bara, på grund av könsmaktordningen.
Ja. Kvinnor är mycket mer än sina kroppar. Och jag är mycket mer än min kropp. Men ändå. ÄNDÅ känner jag som att jag aldrig kommer att duga, som att jag aldrig kommer nå den nivå jag borde vara på för att bli uppskattad, älskad. Av det motsatta könet alltså.
Det som hindrar är inte min personlighet, mitt inre. Utan mitt yttre. Så ser jag på det. Så känns det. Och så är det till viss del.
En kort förklaring till varför jag reagerade så starkt när jag läste den här lilla snutten.
The next time the BellaDonna spoke, she sounded like she was poised on the ceiling. "Desperation," her voice continued, "clouds your minds, robs you of clear thoughts, makes you think that a man is the answer. He. Is. Not. In the civilian world, women are more valued for giving birth to babies than for giving birth to their dreams. Not here. Not now. Not ever."
En kille är inte lösningen på mina problem. Jag vet det. JAG VET. Men ändå känns det som att det skulle hjälpa till att ta bort väldigt många bekymmelsemoment i mitt liv. Vilket är dumt. Idiotiskt. Rent logiskt vet jag att det är så. Men inte känslomässigt. Jag antar att det är för att en stor del av mitt känsloliv består av osäkerhet kring utseende. Och killar är så nära kopplat till det. Attraktion. Sexualitet. Saker som jag känner att jag inte kan få för att jag ser ut som jag ser ut. Och OM jag skulle få det skulle det innebära att jag är bra nog.Söt nogg. Snygg nog. Jag skulle duga på det planet också.
Allt det här är dumt och jag vet att jag borde vara större, starkare. Men jag är inte det. Jag förstår att jag mår så här för att jag känner att jag måste leva upp till ett kvinnoideal. Som finns BLAND ANNAT, inte bara, på grund av könsmaktordningen.
Ja. Kvinnor är mycket mer än sina kroppar. Och jag är mycket mer än min kropp. Men ändå. ÄNDÅ känner jag som att jag aldrig kommer att duga, som att jag aldrig kommer nå den nivå jag borde vara på för att bli uppskattad, älskad. Av det motsatta könet alltså.
Det som hindrar är inte min personlighet, mitt inre. Utan mitt yttre. Så ser jag på det. Så känns det. Och så är det till viss del.
En kort förklaring till varför jag reagerade så starkt när jag läste den här lilla snutten.
Kalles Kaviar Look Alike
Det här låter hur udda som helst, men under hela sommar har det jobbat en kille på våningen över mig som ser exakt ut som killen på Kalles kaviar tuber. Om han varit av kött, blod och ben och funnits i verkligheten alltså.
Killen på övervåningen, som jag kallar Kalles Kaviar i mitt huvud, är förstås av kött, blod och ben. Och hur himla söt som helst. Han brukar komma ner till eftermiddagskaffet ibland men ändå vet jag inte vad han heter på riktigt. Han sa det första dagen på sommaren men som vanligt glömde jag bort det på två sekunder, jag är sämst på namn.
Vi har aldrig sagt mer än några meningar till varandra. Jag brukar sitta och läsa på kafferasterna som den lilla nörd jag är och han har alltid fullt upp att prata med alla män på min tillfälliga mansdominerade arbetsplats. Dessutom är han ALLDELES för bra för mig så jag har inte känt att det varit någon idé ens. Att vara flörtigt trevlig alltså. Det klart att jag varit trevlig men inte mer än så.
Idag var Kalles Kaviars sista dag på jobbet (sommarjobbare han också) och han bjöd på tårta. Och det här är också första dagen jag faktiskt pratade lite med honom utöver två meningar åt gången. Haha, fuck life eller hur? Hehe... :P
Jag har inget annat syfte med den här lilla storyn än att tala om att jag vet hur Kalle på kaviartuben ser ut som en riktig människa. (och det syndes extra väl när han hade på sig en gul, långärmad tröja som påminde mig om den där äggkaviaren)
Killen på övervåningen, som jag kallar Kalles Kaviar i mitt huvud, är förstås av kött, blod och ben. Och hur himla söt som helst. Han brukar komma ner till eftermiddagskaffet ibland men ändå vet jag inte vad han heter på riktigt. Han sa det första dagen på sommaren men som vanligt glömde jag bort det på två sekunder, jag är sämst på namn.
Vi har aldrig sagt mer än några meningar till varandra. Jag brukar sitta och läsa på kafferasterna som den lilla nörd jag är och han har alltid fullt upp att prata med alla män på min tillfälliga mansdominerade arbetsplats. Dessutom är han ALLDELES för bra för mig så jag har inte känt att det varit någon idé ens. Att vara flörtigt trevlig alltså. Det klart att jag varit trevlig men inte mer än så.
Idag var Kalles Kaviars sista dag på jobbet (sommarjobbare han också) och han bjöd på tårta. Och det här är också första dagen jag faktiskt pratade lite med honom utöver två meningar åt gången. Haha, fuck life eller hur? Hehe... :P
Jag har inget annat syfte med den här lilla storyn än att tala om att jag vet hur Kalle på kaviartuben ser ut som en riktig människa. (och det syndes extra väl när han hade på sig en gul, långärmad tröja som påminde mig om den där äggkaviaren)
måndag 20 augusti 2012
Dirty Business
Ibland tar jag med mig datorn in på toaletten så att jag ska ha någonting att göra medan jag gör min "business".
Gissa var jag är någonstans. *wink wink*
Gissa var jag är någonstans. *wink wink*
Fixaren - Joe Sacco
Återigen inne på serier. Och blir bara mer och mer stressad eftersom jag måste läsa ut Modelland av Tyra Banks (TYRA BANKS!!!!) och sen börja läsa Det andra könet innan universitetskursen startar... Men det kan jag snacka mer om någon annan gång.
Jag kan inte ens förklara vad den här boken handlar om riktigt eftersom jag inte vet själv... Låter illa eftersom jag precis läst ut den.
Det handlar i alla fall om Saccos så kallade "fixare" under den tid då han höll på att göra ett repotage om Bosnien/Jugoslavien krigen på 90-talet. Han samlade material till en annan bok Safe area Gorozde som jag ska läsa sen någon gång.
Fixaren handlar specifikt mest om den här killen och om vad han berättar som i slutet visar sig mest troligt vara ganska mycket påhitt. Det gör det inte mindre hemskt för det som han berättar om hände säkert. Det var bara det att han verkade ljuga väldigt mycket. Han framställs i alla fall på det viset.
Ja så inte så imponerad. Kan dock väldigt mycket bero på att jag inte har någon koll alls på den konflikten som tas upp och jag förstod i alla fall att det är något jag måste försöka sätta mig in i av ren allmännildningsprincip.
Jag kan inte ens förklara vad den här boken handlar om riktigt eftersom jag inte vet själv... Låter illa eftersom jag precis läst ut den.
Det handlar i alla fall om Saccos så kallade "fixare" under den tid då han höll på att göra ett repotage om Bosnien/Jugoslavien krigen på 90-talet. Han samlade material till en annan bok Safe area Gorozde som jag ska läsa sen någon gång.
Fixaren handlar specifikt mest om den här killen och om vad han berättar som i slutet visar sig mest troligt vara ganska mycket påhitt. Det gör det inte mindre hemskt för det som han berättar om hände säkert. Det var bara det att han verkade ljuga väldigt mycket. Han framställs i alla fall på det viset.
Ja så inte så imponerad. Kan dock väldigt mycket bero på att jag inte har någon koll alls på den konflikten som tas upp och jag förstod i alla fall att det är något jag måste försöka sätta mig in i av ren allmännildningsprincip.
20 year old virgin
Eftersom jag när andan faller på (vilket ibland verkar vara för ofta för att vara normalt) skriver om sex så tänkte jag att det kan vara bra att få med i bilden att... Jag är oskuld.
20 year old virgin. Soon going on 40. Yay...
Jag känner mig inte som en oskuld. Jag är inte tillräckligt oförstörd och tänker alldeles för mycket på sex och vill ha sex för mycket för att känna mig som en oskuld. Eller i alla fall som den sortens oskuld som ofta visas upp.
Däremot känner jag mig så sjukt misslyckad. Som att jag har missat en STOR del av livet. Jag kan inte bidra med något när mina kompisar snackar sex, för jag har ju inte haft det! Så jag har som inget rätt att komma med åsikter och specifika frågor eller vad jag nu skulle vilja.
Jag är inte oskuld eftersom att jag vill det. Det är inget medvetet val. Inget fel på att ha det som medvetet val. Tvärtom ÖNSKAR jag att jag hade gjort ett sånt medvetet val så att jag slapp gå runt och ha ångest över det här. Över att jag missar något som verkar vara så fantastiskt.
Ja jag vet att det inte är så som det målas upp på film. Ja jag har sett porr. Ja och läst en hel hög med massa jävla snusk. Och jag längtar. Så att jag i alla fall kan säga att jag har gjort det. Åtminstone EN gång i mitt liv.
Nu är inte det här en hemlighet i mitt "real-life-liv". Alla mina vänner vet om det. Mina föräldrar. Alla som står mig någorlunda nära. Jag går inte och ljuger om att jag haft sex. Men jag skriker inte ut det heller. Tre gånger har jag behövt säga det till personer som jag inte känner så bra. Och båda gångerna ville jag bara försvinna från situationen långt långt långt bort.
För ingen tror att det kan vara sant. Samtidigt som dom kan tro att det är sant. För vem vill ligga med mig liksom? Inte så underligt att jag inte gjort det än. Man måste ju som vara två. Eller fler. Men minst två.
Två gånger har jag kunnat bli av med oskulden. Men det har varit fel plats och fel tid med avsaknad av privat plats att hålla till på. Nej jag var inte så pepp på att ha sex i ett olåst rum där folk kan gå in och ut på en fest, eller i en bäddsoffa ståendes i KÖKET på samma fest eller följa med en helt okänd människa till hans suspekta båt...
Så. Det verkar som att ödet är i mot mig där.
Och om jag någon kommer ha sex är jag nästan säker på att jag inte kommer tala om att jag aldrig gjort det förut. För jag skäms. Jag skäms så jävla mycket.
20 year old virgin. Soon going on 40. Yay...
Jag känner mig inte som en oskuld. Jag är inte tillräckligt oförstörd och tänker alldeles för mycket på sex och vill ha sex för mycket för att känna mig som en oskuld. Eller i alla fall som den sortens oskuld som ofta visas upp.
Däremot känner jag mig så sjukt misslyckad. Som att jag har missat en STOR del av livet. Jag kan inte bidra med något när mina kompisar snackar sex, för jag har ju inte haft det! Så jag har som inget rätt att komma med åsikter och specifika frågor eller vad jag nu skulle vilja.
Jag är inte oskuld eftersom att jag vill det. Det är inget medvetet val. Inget fel på att ha det som medvetet val. Tvärtom ÖNSKAR jag att jag hade gjort ett sånt medvetet val så att jag slapp gå runt och ha ångest över det här. Över att jag missar något som verkar vara så fantastiskt.
Ja jag vet att det inte är så som det målas upp på film. Ja jag har sett porr. Ja och läst en hel hög med massa jävla snusk. Och jag längtar. Så att jag i alla fall kan säga att jag har gjort det. Åtminstone EN gång i mitt liv.
Nu är inte det här en hemlighet i mitt "real-life-liv". Alla mina vänner vet om det. Mina föräldrar. Alla som står mig någorlunda nära. Jag går inte och ljuger om att jag haft sex. Men jag skriker inte ut det heller. Tre gånger har jag behövt säga det till personer som jag inte känner så bra. Och båda gångerna ville jag bara försvinna från situationen långt långt långt bort.
För ingen tror att det kan vara sant. Samtidigt som dom kan tro att det är sant. För vem vill ligga med mig liksom? Inte så underligt att jag inte gjort det än. Man måste ju som vara två. Eller fler. Men minst två.
Två gånger har jag kunnat bli av med oskulden. Men det har varit fel plats och fel tid med avsaknad av privat plats att hålla till på. Nej jag var inte så pepp på att ha sex i ett olåst rum där folk kan gå in och ut på en fest, eller i en bäddsoffa ståendes i KÖKET på samma fest eller följa med en helt okänd människa till hans suspekta båt...
Så. Det verkar som att ödet är i mot mig där.
Och om jag någon kommer ha sex är jag nästan säker på att jag inte kommer tala om att jag aldrig gjort det förut. För jag skäms. Jag skäms så jävla mycket.
*Plockar upp mobilen*
söndag 19 augusti 2012
My many Glee crushes
Jag har många celebrity crushes. Många. Varav många procent är från Glee. När jag ser på den serien har jag nästan alltid någon att swoona över.
Utan inbördes ordning:
Utan inbördes ordning:
Garderobs bi? Kanske en aning.
Feeling like Hamilton
Jag känner mig litegrann som Jenna Hamilton i Awkward. (NÄR kan jag se andra säsongen? NÄR! Hatar att jag inte kan titta på USA:s MTV sida. Fucking Sverige)
Fast hon är MYCKET bättre på att blogga och mycket roligare än mig och har definitivt ett roligare liv. Men jag kom på det här omdan, att jag känner mig som henne när hon sitter och skriver på sin blogg som ingen läser. Hur hon skriver för sin egen skull. Vilket jag gör också.
Det är som en dagbok. Som jag faktiskt använder mer flitigt än vad jag trodde att jag skulle göra. (Med undantag för början av denna månad då jag gruvade mig för att försöka komma igång igen.)
Haha, jag tror det är i början av andra säsongen av Awkward. (har lyckats se typ 2 avsnitt på youtube)
Hur någon helt plötsligt har KOMMENTERAT på hennes blogg. Och vilken chock hon får. Liksom VEM i helsike läser det här?! Skrattade asmycket åt det för jag föreställde mig om det någon gång skulle hända här.
Vet i fan om jag ens skulle våga fortsätta skriva. Tror jag skulle bli ganska så skärrad.
Under perioder i mitt liv har jag skrivit väldigt mycket men det är inte ofta jag visar upp det för någon annan. Det finns MÅNGA sanningar jag kan berätta här kommer jag på nu... Åh fy fan. FY FAN vad jag kommer skämma ut mig. Ännu mer. Men det är ju det jag gör här. Så det är lugnt.
Det kommer.
Det kommer.
Och jag tar på mig själv att starta en ny Edward vs Jacob grej fast mellan Matty och Jake. (JAKE??? WTF? Varför Jake IGEN???)
Jag ställer mig direkt i team Jake. Jag verkar alltid göra det... Något magiskt med namnet Jake? Hmm...
Always this. Always.
Fast hon är MYCKET bättre på att blogga och mycket roligare än mig och har definitivt ett roligare liv. Men jag kom på det här omdan, att jag känner mig som henne när hon sitter och skriver på sin blogg som ingen läser. Hur hon skriver för sin egen skull. Vilket jag gör också.
Det är som en dagbok. Som jag faktiskt använder mer flitigt än vad jag trodde att jag skulle göra. (Med undantag för början av denna månad då jag gruvade mig för att försöka komma igång igen.)
Haha, jag tror det är i början av andra säsongen av Awkward. (har lyckats se typ 2 avsnitt på youtube)
Hur någon helt plötsligt har KOMMENTERAT på hennes blogg. Och vilken chock hon får. Liksom VEM i helsike läser det här?! Skrattade asmycket åt det för jag föreställde mig om det någon gång skulle hända här.
Vet i fan om jag ens skulle våga fortsätta skriva. Tror jag skulle bli ganska så skärrad.
Under perioder i mitt liv har jag skrivit väldigt mycket men det är inte ofta jag visar upp det för någon annan. Det finns MÅNGA sanningar jag kan berätta här kommer jag på nu... Åh fy fan. FY FAN vad jag kommer skämma ut mig. Ännu mer. Men det är ju det jag gör här. Så det är lugnt.
Det kommer.
Det kommer.
Och jag tar på mig själv att starta en ny Edward vs Jacob grej fast mellan Matty och Jake. (JAKE??? WTF? Varför Jake IGEN???)
Jag ställer mig direkt i team Jake. Jag verkar alltid göra det... Något magiskt med namnet Jake? Hmm...
Always this. Always.
Jag behöver inte dina lektioner om kalorier
Jag vet. JAG VET. Jag vet att det inte är nyttigt att dricka mjölkdrinkar. Men jag kan väl få ta EN utan att en människa jag aldrig träffat innan den kvällen kommenterar det. Och en kille dessutom. Du behöver inte tycka jag är sygg. Det är inget måste. Jag finns liksom inte till för dig eller för någon annan. Jag finns till för MIG.
OCH du är på G med min kompis. Varför bryr du dig om att min kropp är större än medel? Varför? För att jag har ett sött ansikte? Potentialen att vara snygg? So what? Ändå inte upp till dig att förstöra för mig.
Du är inte heller perfekt. Det gör ingenting för mig. Men jag antar att det är en helt annan slags brist att vara tjock än att vara någonting annat. Att det är sämre och hemskare än allt annat man kan vara i denna värld.
BULL FUCKING SHIT.
Vill jag ha en mjölkdrink så tar jag en mjölkdrink. Och sen när blev det nyttigt att dricka öl liksom?
Jag behöver inte veta att det är mer kalorier i gula bananer än gröna. Jag vill bara att alla som har något negativt att säga lämnar mig ifred. Jag tvingar er inte att umgås med mig, hänga med mig, hångla med mig eller ens TITTA på mig. Så låt bli för helvete om det är så himla hemskt.
OCH du är på G med min kompis. Varför bryr du dig om att min kropp är större än medel? Varför? För att jag har ett sött ansikte? Potentialen att vara snygg? So what? Ändå inte upp till dig att förstöra för mig.
Du är inte heller perfekt. Det gör ingenting för mig. Men jag antar att det är en helt annan slags brist att vara tjock än att vara någonting annat. Att det är sämre och hemskare än allt annat man kan vara i denna värld.
BULL FUCKING SHIT.
Vill jag ha en mjölkdrink så tar jag en mjölkdrink. Och sen när blev det nyttigt att dricka öl liksom?
Jag behöver inte veta att det är mer kalorier i gula bananer än gröna. Jag vill bara att alla som har något negativt att säga lämnar mig ifred. Jag tvingar er inte att umgås med mig, hänga med mig, hångla med mig eller ens TITTA på mig. Så låt bli för helvete om det är så himla hemskt.
lördag 18 augusti 2012
Fake it til' you make it
Sammanfattar hela min outfit för kvällen. Call my bluff allihopa! Den sjukaste pushup BH:n i världen där typ 40% är mina bröst och resten är vaddning. (Mycket billigare och bekvämare än en bröstförstoring, hehe)
Jeans som skapar en kropp jag INTE har. Och klackar som faktiskt ger mig ben. Tonight baby I'm going to have fun. Och jag ska försöka spela en roll. Och inte vara jag. Lite lättare då man inte ser ut som sig själv.
Självsäker och framåt. Japp. Ge mig bara alkohol så är jag redo.
.jpg)
haha i wish
Jeans som skapar en kropp jag INTE har. Och klackar som faktiskt ger mig ben. Tonight baby I'm going to have fun. Och jag ska försöka spela en roll. Och inte vara jag. Lite lättare då man inte ser ut som sig själv.
Självsäker och framåt. Japp. Ge mig bara alkohol så är jag redo.
.jpg)
haha i wish
Jag tar på mig vad FAN jag vill kärringjävel
Jag. Blir. Galen.
När min mamma kommenterar mina kläder. Speciellt när jag känner mig riktigt jävla snygg i någonting och så ska hon komma där och klaga.
- Ska du ha på dig det DÄR? Passar det tillfället? Det är ju SOMMAR nu. Går ju inte att ha på sig en svart kjol då.
EN SVART JÄVLA KJOL kan jag väl ha på mig när fan som helst??????
Och tjata och tjata och tjata. Fast hon redan fört fram sin åsikt. Och när jag blir sur säger hon bara:
- Men det är ju bara vad JAG tycker! Du behöver inte göra som jag vill!
Jag vet mammma. Men jävligt kul att gå på krogen i en outfit som blivit totaldissad och som jag kände mig snygg i INNAN du kom och förstörde allt.
Jag älskar min mamma. Don't get mw wrong. Men seriöst. Kan du bry dig i ditt eget? Kan jag inte bara få ha på mig det jag vill?
Hon tvingar mig inte att ha på mig något annat. Men jag tappar all lust att ha på mig det jag egentligen vill när hon kommer där med sina dumma jävla åsikter. Som dessuton ibland har mer att göra med hennes ungdomstid än min.
När min mamma kommenterar mina kläder. Speciellt när jag känner mig riktigt jävla snygg i någonting och så ska hon komma där och klaga.
- Ska du ha på dig det DÄR? Passar det tillfället? Det är ju SOMMAR nu. Går ju inte att ha på sig en svart kjol då.
EN SVART JÄVLA KJOL kan jag väl ha på mig när fan som helst??????
Och tjata och tjata och tjata. Fast hon redan fört fram sin åsikt. Och när jag blir sur säger hon bara:
- Men det är ju bara vad JAG tycker! Du behöver inte göra som jag vill!
Jag vet mammma. Men jävligt kul att gå på krogen i en outfit som blivit totaldissad och som jag kände mig snygg i INNAN du kom och förstörde allt.
Jag älskar min mamma. Don't get mw wrong. Men seriöst. Kan du bry dig i ditt eget? Kan jag inte bara få ha på mig det jag vill?
Hon tvingar mig inte att ha på mig något annat. Men jag tappar all lust att ha på mig det jag egentligen vill när hon kommer där med sina dumma jävla åsikter. Som dessuton ibland har mer att göra med hennes ungdomstid än min.
Quote Modelland - Tyra Banks
"They have all lobotomized you!" she cried, staring straight at Tookie. "We've all been brainwashed to think that beauty is this" -- she pointed to her own face -- "or that" -- she pointed to Chaste -- "or that or that!" She pointed in turb to Bibiana, MeLikee, and Zarpessa.
"When in fact, if we reprogram our brainwashed-with-extra.strength-bleach minds, it can be that! -- she jabbed her finger at Shiraz-- "and that" -- she motioned to Piper -- "and this!" She grabbed hold of Tookie's face. "And--"
"Fat!" Dylan screamed.
The class froze. Zarpessa let out a snicker.
"What?" Tookie and Ci~L said at the same time.
"Y'all listen to me right now!" Dylan yelles, trembling. "There may be different types of girls in this room from different countries all over this damn world. But y'all have ONE thing in common! And I refuse to stand here and state the obvious!" She gestured to her body. "Y'all can debate ´unique features´ this and ´atypical looks´ that all damn day long, but what in the hell is unique about me? A waist as wide as this damn sphere is round, legs as thick as three ttrunks, a butt as big as the Bou-Big-Tique Nations! Oh ladies, do not waste any more of my precious time with your nonsense word war. Because none of it, not a smidgeon, not a drop, not a damn thing pertains to me!
Ci~L looked enrages. "Dylan, beauty is what we believe it to be. If you would just look in the damn mirror, girl, you'd appreciate--"
"That's where you're dead wrong, Ci~L!" Dylan's lips were quivering uncontrollably. "You may be right about one thing, that beauty is what we believe it to be, but that's from the neck up! And you know it!
Ci~L shook her head. "Oh, so you're going to give up that easily coward? You're just as bad as they are! You have to defend your body! To the death if you have to!"
"Shut up, Ci~L! Just shut. The hell. UP!"
Dylan jag älskar dig. Och jag känner exakt som du.
"When in fact, if we reprogram our brainwashed-with-extra.strength-bleach minds, it can be that! -- she jabbed her finger at Shiraz-- "and that" -- she motioned to Piper -- "and this!" She grabbed hold of Tookie's face. "And--"
"Fat!" Dylan screamed.
The class froze. Zarpessa let out a snicker.
"What?" Tookie and Ci~L said at the same time.
"Y'all listen to me right now!" Dylan yelles, trembling. "There may be different types of girls in this room from different countries all over this damn world. But y'all have ONE thing in common! And I refuse to stand here and state the obvious!" She gestured to her body. "Y'all can debate ´unique features´ this and ´atypical looks´ that all damn day long, but what in the hell is unique about me? A waist as wide as this damn sphere is round, legs as thick as three ttrunks, a butt as big as the Bou-Big-Tique Nations! Oh ladies, do not waste any more of my precious time with your nonsense word war. Because none of it, not a smidgeon, not a drop, not a damn thing pertains to me!
Ci~L looked enrages. "Dylan, beauty is what we believe it to be. If you would just look in the damn mirror, girl, you'd appreciate--"
"That's where you're dead wrong, Ci~L!" Dylan's lips were quivering uncontrollably. "You may be right about one thing, that beauty is what we believe it to be, but that's from the neck up! And you know it!
Ci~L shook her head. "Oh, so you're going to give up that easily coward? You're just as bad as they are! You have to defend your body! To the death if you have to!"
"Shut up, Ci~L! Just shut. The hell. UP!"
Dylan jag älskar dig. Och jag känner exakt som du.
fredag 17 augusti 2012
Oh you can make me evil and bad if you want to
Varför i hela världen har jag utvecklat en attraktion till halvgingers? Alltså brunrödhåriga män? Det har kommit dom 2 senaste åren. Egentligen spelar det inte stor roll alls, jag tycker 90% av alla killar jag ser är snygga. Är inte alls kräsen. (Så varför har jag varit singel i HELA mitt jävla liv???)
Kanske för att jag haft två små crushes på 2 av dom och det har färgat av sig (HAHA) på mitt sätt att se på samma typ av utseende? Typ likadant gällande skägg-grejen också i och för sig.
Hittade inget bra exempel på killar med rätt hårfärg men detta får duga.
Typ så där.
Kanske för att jag haft två små crushes på 2 av dom och det har färgat av sig (HAHA) på mitt sätt att se på samma typ av utseende? Typ likadant gällande skägg-grejen också i och för sig.
Hittade inget bra exempel på killar med rätt hårfärg men detta får duga.
torsdag 16 augusti 2012
V for Vendetta - Alan Moore
Jag läste faktiskt ut en riktig bok idag. OH MY! Vissa räknar nog inte serier som riktiga böcker men hallå, V för Vendetta, kan det bli mycket mer seriöst än så?
V för Vendetta har stått på min att läsa lista på www.bok.nu hur länge som helst. Ska efter detta inlägg skriva i min läsdagbok. Rekommenderar starkt till alla som läser böcker ibland att dokumentera det ni läser på något sätt. Jag skriver ner det i en sån här:
Jag skriver titel, författare, datum, antal sidor (något jag börjat med de senaste månaderna) och en liten kommentar om boken. Kan röra allt. Vad jag tyckte om den och varför, vad den fick mig att känna, hur den uppfyllde mina förväntningar mm mm.
Nu kanske vissa tänker (jag skriver det som att någon annan än jag faktiskt läser detta, sorry) men jag kommer ju lätt ihåg allt jag läst!
Det går inte. Försök tänka på vad du läste för 3 år sen och se om du kommer ihåg ens 20% på rak arm. Nästan helt omöjligt för oss med normalbegåvat minne.
Hur som helst. Jag såg filmen för gud vet hur många år sedan. 5? 3? Ingen aning. Och sen jag fick reda på att den baserades på en graphic novel har jag velat läsa den. Den viljan blev ännu starkare sen jag faktikst har börjat läsa den typen av böcker.
Så nu är det gjort. Och jag... är inte jätteimponerad. Men jag tror att det har flera orsaker. Varav en viktig del inte är Moores fel. Jag läste den på engelska. Och förstod inte alla 100%. Säkerligen har jag missat en massa saker som skulle ha gjort det hela mycket bättre.
Jag älskar storyn i grunden. Men jag blev ofta förvirrad och fattade inte vad som hände. Detta gällde främst karaktärerna som INTE hade huvudrollerna. Alltså V och Evey. Jag lärde mig aldrig känna igen dom andra karaktärerna eftersom alla såg nästan likadana ut. Jag kunde inte hålla reda på vilken medelåldersgubbe i grå kavaj som var vem och vilken roll var och en hade i storyn.
Så där är dom två största problemen jag hade med V for Vendetta.
Missförstå mig inte. Jag hatade inte boken. Den var okej. Men jag tror jag gjorde mig själv en otjänst genom att köpa den på engelska. (Finns dock knappt att få tag på svenska längre)
Så. Vidare mot nya läsäventyr.
V för Vendetta har stått på min att läsa lista på www.bok.nu hur länge som helst. Ska efter detta inlägg skriva i min läsdagbok. Rekommenderar starkt till alla som läser böcker ibland att dokumentera det ni läser på något sätt. Jag skriver ner det i en sån här:
Jag skriver titel, författare, datum, antal sidor (något jag börjat med de senaste månaderna) och en liten kommentar om boken. Kan röra allt. Vad jag tyckte om den och varför, vad den fick mig att känna, hur den uppfyllde mina förväntningar mm mm.
Nu kanske vissa tänker (jag skriver det som att någon annan än jag faktiskt läser detta, sorry) men jag kommer ju lätt ihåg allt jag läst!
Det går inte. Försök tänka på vad du läste för 3 år sen och se om du kommer ihåg ens 20% på rak arm. Nästan helt omöjligt för oss med normalbegåvat minne.
Hur som helst. Jag såg filmen för gud vet hur många år sedan. 5? 3? Ingen aning. Och sen jag fick reda på att den baserades på en graphic novel har jag velat läsa den. Den viljan blev ännu starkare sen jag faktikst har börjat läsa den typen av böcker.
Så nu är det gjort. Och jag... är inte jätteimponerad. Men jag tror att det har flera orsaker. Varav en viktig del inte är Moores fel. Jag läste den på engelska. Och förstod inte alla 100%. Säkerligen har jag missat en massa saker som skulle ha gjort det hela mycket bättre.
Jag älskar storyn i grunden. Men jag blev ofta förvirrad och fattade inte vad som hände. Detta gällde främst karaktärerna som INTE hade huvudrollerna. Alltså V och Evey. Jag lärde mig aldrig känna igen dom andra karaktärerna eftersom alla såg nästan likadana ut. Jag kunde inte hålla reda på vilken medelåldersgubbe i grå kavaj som var vem och vilken roll var och en hade i storyn.
Så där är dom två största problemen jag hade med V for Vendetta.
Missförstå mig inte. Jag hatade inte boken. Den var okej. Men jag tror jag gjorde mig själv en otjänst genom att köpa den på engelska. (Finns dock knappt att få tag på svenska längre)
Så. Vidare mot nya läsäventyr.
Frequent, freaky fan fiction fetish fanatic
Det här är jag. Och jag skäms så HIMLA mycket. Jag vill inte berätta om det för min familj eller mina vänner. Vilket känns lite skumt eftersom jag alltid brukar snacka om allt jag läser. Men just fan fiction kategorin håller jag för mig själv.
Och det sjukaste är den sortens fan fiction jag läser. Man skulle kunna tro att det är om filmer/böcker/karaktärer jag gillar så mycket att jag bara MÅSTE ha mer. Att jag inte kan hantera att det tagit slut som.
Vad jag egentligen läser för fan fiction? Twilight. TWILIGHT! Av alla saker man kan läsa på Internet så läser jag twilight fan fiction.
Jag har läst alla böcker men gillade dom inte. Tvärtom. Blev bara sur för att Bella inte valde Jacob istället för jobbiga Edward. Så team Jacob här i grund och botten alltså!
Nu för tiden läser jag nästan uteslutande All human. Alltså karaktärerna fast som människor. Och dom flesta berättelserna? Älskar jag. Kan inte slita mig ifrån. Och jag har bara läst Edward/Bella storys på slutet. Så inte ens argumentet att jag ville se henne med Jacob funkar längre! Det var därför jag började läsa alternativa historier eftersom jag verkligen ville se Edward krossad till en liten pöl vid Bellas fötter.
Och det var sånt jag läste från början. Och det utspelade sig i Stephanie Meyers värld om man säger så.
Nu är det bara AU/ AH (alternative universe/all human). Alltså: Som vilka böcker som helst på internet fast med twilight karaktärernas namn. Ofta inte ens deras personligheter.
Så varför? Varför?
Snusket. Är svaret på allt.
Jag läser bara sånt som är placerat i M kategorin. M=mature=snusk
Jag är en pervers jävel. Men det har nog "alla" här redan fattat.
Och det sjukaste är den sortens fan fiction jag läser. Man skulle kunna tro att det är om filmer/böcker/karaktärer jag gillar så mycket att jag bara MÅSTE ha mer. Att jag inte kan hantera att det tagit slut som.
Vad jag egentligen läser för fan fiction? Twilight. TWILIGHT! Av alla saker man kan läsa på Internet så läser jag twilight fan fiction.
Jag har läst alla böcker men gillade dom inte. Tvärtom. Blev bara sur för att Bella inte valde Jacob istället för jobbiga Edward. Så team Jacob här i grund och botten alltså!
Nu för tiden läser jag nästan uteslutande All human. Alltså karaktärerna fast som människor. Och dom flesta berättelserna? Älskar jag. Kan inte slita mig ifrån. Och jag har bara läst Edward/Bella storys på slutet. Så inte ens argumentet att jag ville se henne med Jacob funkar längre! Det var därför jag började läsa alternativa historier eftersom jag verkligen ville se Edward krossad till en liten pöl vid Bellas fötter.
Och det var sånt jag läste från början. Och det utspelade sig i Stephanie Meyers värld om man säger så.
Nu är det bara AU/ AH (alternative universe/all human). Alltså: Som vilka böcker som helst på internet fast med twilight karaktärernas namn. Ofta inte ens deras personligheter.
Så varför? Varför?
Snusket. Är svaret på allt.
Jag läser bara sånt som är placerat i M kategorin. M=mature=snusk
Jag är en pervers jävel. Men det har nog "alla" här redan fattat.
onsdag 15 augusti 2012
"-Vilken är din?"
Jag, min käre fader, min lillasyster och nyss nämnda killkompis var precis och tog ett kvällsdopp. Utanför hans lägenhet började han prata med en granne, en söt gammal gubbe. Jag och min lillasyster kramades och skrattade åt någonting.
Och så säger gubben:
- Vilken är din? med jättesöt gubbröst samtidigt som han tittar på mig och syrran.
Tystnad.
Tillslut:
- Ingen av oss, svarar jag utan att ha tagit bort leendet från ansiktet.
Kanske vill jag att det ska vara mer mellan oss än vad jag sa förut. För det kändes så... bra att gubben övervägde att vi skulle ha kunnat vara tillsammans. Jag blev glad. (och samtidigt inte glad eftersom hans fråga inkluderade min 13-åriga lillasyster. YAY)
Det enda jag undrar över är om jag fick det att låta som om det aldrig skulle kunna bli så. När jag sa så där alltså. Om jag hade varit smart skulle jag inte ha sagt någonting och hört vad han skulle ha svarat. Säkert samma sak. Men nu blev det som att jag avvisade allt sådant. Utan att ens tänka på det.
Något som jag gör OFTA utan att tänka på det. Skjuta bort folk. Och speciellt killar. Och jag gör det inte ens medvetet! Det är som om min hjärna vill skydda mig från besvikelsen.
Och så säger gubben:
- Vilken är din? med jättesöt gubbröst samtidigt som han tittar på mig och syrran.
Tystnad.
Tillslut:
- Ingen av oss, svarar jag utan att ha tagit bort leendet från ansiktet.
Kanske vill jag att det ska vara mer mellan oss än vad jag sa förut. För det kändes så... bra att gubben övervägde att vi skulle ha kunnat vara tillsammans. Jag blev glad. (och samtidigt inte glad eftersom hans fråga inkluderade min 13-åriga lillasyster. YAY)
Det enda jag undrar över är om jag fick det att låta som om det aldrig skulle kunna bli så. När jag sa så där alltså. Om jag hade varit smart skulle jag inte ha sagt någonting och hört vad han skulle ha svarat. Säkert samma sak. Men nu blev det som att jag avvisade allt sådant. Utan att ens tänka på det.
Något som jag gör OFTA utan att tänka på det. Skjuta bort folk. Och speciellt killar. Och jag gör det inte ens medvetet! Det är som om min hjärna vill skydda mig från besvikelsen.
Är jag en dålig människa nu?
Okej. Andas. Det här skulle ju vara ett ställe för sanningar. Mina sanningar. Och för att vara ärlig har jag ju inte gjort några stora avslöjanden. Men här kommer ett som känns riktigt jävla jobbigt. Och storyn bakom är lång. Har en lång historia som går att sammanfatta på några meningar.
Jag har en killkompis. En killkompis som jag sen evigheter tyckt är snygg och söt och... ja hela den grejen. Nu är jag väl inte så kär. Nu är det mest kompiskänslor. (Lägg märke till ordet mest.) Jag har nött bort nästan allt det andra, som att jag har opererat bort en cancertumör och fått bort typ 80%.
Och till saken hör att han alltid, under åren jag känt honom, har varit singel. Singel och ganska osäker. Även om det inte finns en enda anledning. Jag menar, ett tag fick JAG hångla mer än honom. Och han är söt. Jättesöt.
Under det senaste halvåret eller så har vi inte haft så bra kontakt. Han blev ihop med en tjej vars syster jag hatar. Han var helt okontaktbar. Svarade inte på sms, var aldrig med när gänget skulle hitta på saker.
Och jag var sur. Ledsen över att jag "tappat" min enda killkompis. Och så var det ju grejen med den här tjejen. Inte att det var just hon. Utan att han hittat någon. Någon speciell. Någon fast. Som betyder något. Inte som ett ragg på krogen.
Jag antar att jag var avundsjuk OCH svartsjuk. Min kompis var borta. Och dessutom var han tillsammans med någon annan. Inte för att det någonsin kommer bli något mellan oss, jag vill inte ens det.
För några veckor sedan började han hänga med oss andra igen. Komma tillbaka till resten av umgängeskretsen. Och jag var så glad. Är glad.
Och nu. Efter att dom varit ihop i... 2-3 månader kanske??? så har hon gjort slut. Och jag är inte ens ledsen för hans skull. Det klart jag SA det. Men jag kände det verkligen inte. Jag är... kanske inte GLAD är rätt ord. Ett mindre starkt ord än glad.
Jag hör själv hur hemsk jag låter. Hur egoistisk och dum i huvudet. Men det är sanningen. Och nu undrar jag om det gör mig till en dålig människa.
Många av mina sanningar verkar göra mig till en dålig människa.
Jag har en killkompis. En killkompis som jag sen evigheter tyckt är snygg och söt och... ja hela den grejen. Nu är jag väl inte så kär. Nu är det mest kompiskänslor. (Lägg märke till ordet mest.) Jag har nött bort nästan allt det andra, som att jag har opererat bort en cancertumör och fått bort typ 80%.
Och till saken hör att han alltid, under åren jag känt honom, har varit singel. Singel och ganska osäker. Även om det inte finns en enda anledning. Jag menar, ett tag fick JAG hångla mer än honom. Och han är söt. Jättesöt.
Under det senaste halvåret eller så har vi inte haft så bra kontakt. Han blev ihop med en tjej vars syster jag hatar. Han var helt okontaktbar. Svarade inte på sms, var aldrig med när gänget skulle hitta på saker.
Och jag var sur. Ledsen över att jag "tappat" min enda killkompis. Och så var det ju grejen med den här tjejen. Inte att det var just hon. Utan att han hittat någon. Någon speciell. Någon fast. Som betyder något. Inte som ett ragg på krogen.
Jag antar att jag var avundsjuk OCH svartsjuk. Min kompis var borta. Och dessutom var han tillsammans med någon annan. Inte för att det någonsin kommer bli något mellan oss, jag vill inte ens det.
För några veckor sedan började han hänga med oss andra igen. Komma tillbaka till resten av umgängeskretsen. Och jag var så glad. Är glad.
Och nu. Efter att dom varit ihop i... 2-3 månader kanske??? så har hon gjort slut. Och jag är inte ens ledsen för hans skull. Det klart jag SA det. Men jag kände det verkligen inte. Jag är... kanske inte GLAD är rätt ord. Ett mindre starkt ord än glad.
Jag hör själv hur hemsk jag låter. Hur egoistisk och dum i huvudet. Men det är sanningen. Och nu undrar jag om det gör mig till en dålig människa.
Många av mina sanningar verkar göra mig till en dålig människa.
tisdag 14 augusti 2012
Skägga mig och skända mig
Killar med skägg. Det pirrar i magen bara jag tänker på det. Känslan av ett perfekt skägg mot halsen och nacken... En riktig rysare. En positiv rysare.
ÅHH. GE. MIG.NU.
Missförstå mig rätt. Det ska vara lagom mycket/lagom lite. Ingen jultomte, Hagrid eller Gandalf. Oh no.
More like this:
ÅHH. GE. MIG.NU.
Missförstå mig rätt. Det ska vara lagom mycket/lagom lite. Ingen jultomte, Hagrid eller Gandalf. Oh no.
More like this:
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)