V för Vendetta har stått på min att läsa lista på www.bok.nu hur länge som helst. Ska efter detta inlägg skriva i min läsdagbok. Rekommenderar starkt till alla som läser böcker ibland att dokumentera det ni läser på något sätt. Jag skriver ner det i en sån här:
Jag skriver titel, författare, datum, antal sidor (något jag börjat med de senaste månaderna) och en liten kommentar om boken. Kan röra allt. Vad jag tyckte om den och varför, vad den fick mig att känna, hur den uppfyllde mina förväntningar mm mm.
Nu kanske vissa tänker (jag skriver det som att någon annan än jag faktiskt läser detta, sorry) men jag kommer ju lätt ihåg allt jag läst!
Det går inte. Försök tänka på vad du läste för 3 år sen och se om du kommer ihåg ens 20% på rak arm. Nästan helt omöjligt för oss med normalbegåvat minne.
Hur som helst. Jag såg filmen för gud vet hur många år sedan. 5? 3? Ingen aning. Och sen jag fick reda på att den baserades på en graphic novel har jag velat läsa den. Den viljan blev ännu starkare sen jag faktikst har börjat läsa den typen av böcker.
Så nu är det gjort. Och jag... är inte jätteimponerad. Men jag tror att det har flera orsaker. Varav en viktig del inte är Moores fel. Jag läste den på engelska. Och förstod inte alla 100%. Säkerligen har jag missat en massa saker som skulle ha gjort det hela mycket bättre.
Jag älskar storyn i grunden. Men jag blev ofta förvirrad och fattade inte vad som hände. Detta gällde främst karaktärerna som INTE hade huvudrollerna. Alltså V och Evey. Jag lärde mig aldrig känna igen dom andra karaktärerna eftersom alla såg nästan likadana ut. Jag kunde inte hålla reda på vilken medelåldersgubbe i grå kavaj som var vem och vilken roll var och en hade i storyn.
Så där är dom två största problemen jag hade med V for Vendetta.
Missförstå mig inte. Jag hatade inte boken. Den var okej. Men jag tror jag gjorde mig själv en otjänst genom att köpa den på engelska. (Finns dock knappt att få tag på svenska längre)
Så. Vidare mot nya läsäventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar