Modelland - Tyra Banks. Final Opinion

Okej jag vet att det har blivit JÄVLIGT mycket Tyra Banks och Modelland på slutet. Typ bara det. Och det blir ett sista inlägg nu. För att göra slut på detta eviga tjat. När JAG är less på mitt eget tjat är det illa... Och jag orkar inte bry mig om att jag skriver som om det skulle vara någon annan där ute som bryr sig om mitt ensida that heller.

Jag läste ut boken igår och jag har både positiva och negativa åsikter att uttrycka. (värst vad detta går från att vara en sanningsblogg till att vara en bokblogg. But can you blame me? Jag älskar ju att läsa.)

För det första hade jag förväntat mig något helt annat av Modelland. Jag var inte alls insatt i vad boken handlade om innan jag började läsa och hade sett framför mig att jag skulle läsa en längre version av Paulina Porizkovas Modellsommar. Som jag tyckte var jättebra.

Vad jag fick istället för en någorlunda verklighetstrogen skildring av livet som ung modell? En riktig jävla, sci-fi/fantasy bok skriven av ingen annan än Tyra fucking Banks.

Jag har alltid vetat att Banks har haft brain. Hon är inte bara skönhet. För mig har hon alltid framstått som smart, trevlig, jordnära, förstående, kreativ och verklig. Ärlig. Ändå var det något i mig som fick en chock av det faktum att denna kvinna producerat en bok inom den här genren.

Dumt. Idiotiskt. Nästan antifeministiskt.

Och det hela visade sig vara en blandning mellan Uglies (Scott Westerfeld), Harry Potter (J.K Rowling), Molly Moon (Georgia Byng) och någon riktigt töntig kärlekshistoria för 12-åringar. Det var Molly Moon och den töntiga kärlekshistorian som drog ner boken för mig.

Allt började flummigt, satte standarden för resten av boken. Och jag hade inget i mot det. Tyckte det var uppfriskande och många gånger väldigt roligt. Hon har humor också, Banks. Men mot slutet urartade allt och jag fick känslan av att hon bara slängt in allting i sista sekund eller så försökte hon göra allt för att chocka sina läsare i slutet.

Jag har ingenting i mot en bra chock. Om den är snyggt gjord. Och om det inte smetas på med den ena osannolika chocken efter den andra. Det var inte så snyggt gjort. Och det smetades tills jag nästan hann glömma bort allt det jag faktiskt gillade med boken innan slutet.

Slutet är viktigt. För mig är det en avgörande del om vad jag senare kommer minnas om boken jag läst. Och sorgligt nog tror jag att jag kommer minnas Modelland som en medioker, flummig för flummandets skull bok där allt spårade mer och mer ju längre storyn pågick.

Det kommer jag minnas. Men jag tror också jag kommer tänka att det fanns många bra citat. Många fina budskap och avsnitt. Där Banks vackra inre sken igenom.

Jag är glad att jag läste boken. Helt klart. Bara att ha läst något av självaste Tyra Banks. Att ha läst något hon suttit och arbetat med. Jag hoppas hon skriver mer böcker. För jag tror det finns potential där. Potential för henne som författare, att kunna leva enbart på sin talang och inte på sitt stora namn.