Jag blir galen när människor på facebook försöker framställa sina liv som så perfekta och underbara, som om pinsamma, tråkiga, hemska, halvskumma saker aldrig händer dom. Undrar om dom har en sån här blogg någonstanns, där dom skriver vad som egentligen händer i deras liv.... Eller så är deras liv bara perfekta och jag är så bitter haha!
Jag har i alla fall det perfekta exemplet. En gammal paralellklassare, 20 år, fick barn för ett halvår sen kanske. Och det ENDA jag ser på hennes facebook är perfekt ljussatta bilder som är så jävla snygga föreställande henne, hennes kille och hennes unge. Jag menar... hur glamoröst kan det vara att vara? Ung, nybliven mamma, inte särskilt mycket pengar.... Men på något sätt är det som att verkligheten inte rör den här människan, hennes barn skriker inte, snorar inte, blir inte ful på kort. Hon är mamma, är smal, har alltid perfekt hår och smink. Och pojkvännen överraskar henne med romantiska middagar med ljus och hela faderullan. Den perfekta kvinnan, mamman och flickvännen. (tro mig, många senare inlägg kommer diskutera den "perfekta" kvinnan.... alltså ur en allmän bild)
Kan detta vara det verkliga livet för henne? Det kan det inte va? Jag förstår att en inte vill avslöja de mörkaste, hemskaste sakerna på facebook. Jag tycker också om att skriva om det hänt något bra. Men oftast DRIVER jag med mig själv och mitt liv. För att jag och andra ska få sig ett skratt.
Egentligen är det väl inte min gamla parallellklassare jag ska döma utan strukturerna i samhället som gör att hon känner sig tvungen att leva upp till alla krav och förväntningar som finns. Och det finns många. Jag önskade bara att det inte skulle påverka MIG så mycket, att det inte skulle få mig att känna mig som ett totalt jävla misslyckande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar