Miss Big Foot är inget freak

För några veckor sen lyssnade jag på P3 och den dagliga tävlingen om en strandbag skulle precic börja. Det fungerar så att det först tas ut en tävlande som sedan får önska sig en egenskap hos sin motståndare, inre eller yttre.

T.ex.

• Pappaledig
• Långtradarchaffis
• Fräknig
• Sjukt snål

You name it. Det kan vara allt. Beroende på vad den där första personen säger. Den här gången som jag pratar om var det en tjej som ville tävla mot en annan tjej med stora fötter.

Stora fötter? tänkte jag. Jag var helt övertygad om att jag skulle höra storlek 42 i hörselkåporna. Men det fick jag inte.

"Jag vill tävla mot en tjej med stora fötter" sa tävlande 1.
"Haha okej. Vilken storlek ska hon ha då?" sa någon av programledarna.
"Jaaa... storlek 40 kanske. DÅ har man STORA fötter."

Alla höll med. Och jag kände hur jag blev både ledsen, sur och lite arg. Jag har själv storlek 40. Och jag vet att jag inte har små fötter direkt. Ja dom är ganska stora för att vara tjejfötter. Men det är inga missfosterfötter. Många har storlek 40. Och 41. Det är liksom inget ovanligt eller fantastiskt jättesuperduper enormt. Och så kommer den här tjejen och säger att jag har gigantiskt stora fossingar.

Kanske dumt att jag brydde mig så mycket. Men i flera veckor innan hade jag letat efter några fina sommarskor. Och jag kunde inte få på mig NÅGRA eftersom alla var så jävla smala. På längden? Inga problem. Men inte så lätt att få in storlek 40 i ett par skor med samma bredd som på ett par 37or. Jag var redan ledsen och ville helst bara skära av mig en bit av fötterna typ. Och så fick jag höra det där.

Jag vet inte ens vart jag vill komma med det här. Kanske vill jag bara klaga på att jag har fötter som det inte görs  skor till. Eller så vill jag bara uppmärksamma att man inte är ett freak för att man har storlek 40 som tjej. Eller om man har större än det. Det borde inte spela någon roll.

Men det är jävligt svårt att nästan aldrig kunna ha dom skor man vill ha. Och känna sig misslyckad och ful på grund av det.