Sometimes I feel I'm getting stuck between the handshake and the fuck

Direkt. Rakt på sak. Som att rycka bort ett plåster. Inte börja dra försiktigt och sakta. Det gör ondare då, det är jobbigare och det tar definitivt längre tid.

Jag har aldrig varit en Simple Plan tjej men när jag hörde den här textraden första gången kunde jag bara tänka en sak: Det här är så jag.

Verkar inte spela någon roll hur många killar jag snackar med. Jag kommer aldrig (HAHA) förbi det där symboliska handslaget. Det suger. Och jag får redan anstränga mig för att inte ljuga ihop något litet för att få det hela att låta bättre. Eller göra det till en rolig/komisk grej. (Det kommer nog att komma fram så småningom men så fort jag pratar om något riktigt jobbigt och seriöst har jag en tendens att vilja skämta bort det. För att dölja hur det egentligen är)

Och det finns hur många anledningar som helst till att det är så här.

Så. Sanning 1. Så här känns det ibland.