With and without glasses

Jag har alltid tyckt att det är ganska så charmigt med glasögon. Personligt och sött. Dom allra flesta passar jättebra i det och jag har aldrig tyckt att någon har blivit mindre fin med sina glasögon på. Men på midsommar snackade jag med en kille som hade glasögon. Tänkte inte så mycket på det egentligen, mest bara som ett konstaterande. Som hårfärg eller kroppslängd. Det liksom bara är där som en del av personens utseende.

Lite senare på kvällen hade han tagit av sig glasögonen. Och jag kände inte igen honom! Innan hade jag bara sett honom som neutral. Varken ful eller snygg. Men utan glasögonen såg jag helt plötsligt att han var riktigt söt!

Inte för att det egentligen spelade någon roll. Jag pratade inte mer eller mindre med honom för det. Själva poängen är att jag blev så himla chockad. Det har aldrig hänt för mig förut, att jag tyckt att någon ser bättre ut utan glasögon.

Snacka om att jag kände mig ytlig och dum i huvudet! Varför hade jag inte sett det innan liksom? Helt blind? Eller fick jag en sån där störd nyck av att inte kunna se förbi ett par glasögon?

Jag vill inte vara den som är så  elak och blind.