I'm the Ugly Friend

Ibland önskar jag att jag hade fulare vänner. Av absolut själviska anledningar. Då skulle jag slippa känna mig som den fula bruden som killarna får på köpet när dom kommer för att snacka/dansa med mina kompisar. Jag skulle slippa titta på dom och sen på mig själv och se hur jag inte lever upp till kraven. Måtten. Jag skullle slippa se kontrasterna mellan oss. Och se skönheten hos dom men det motsatta hos mig själv.

Ibland önskar jag att mina vänner var fulare. Hemskt, jag vet. Men det är det ärliga. Jag vill också vara vacker. Jag vill också! Bara vara allt, göra allt, ha allt som dom har.

Jag har tänkt på det här länge. Varför många väljer vänner som är olika en själv till utseendet. Och jag har kommit fram till att en gör det för att framhäva sig själv i gruppen. En syns bättre med en kontrast bredvid sig.

Nu säger jag inte att mina vänner är kompis med mig för att jag inte är lika snygg. Dom älskar mig och jag älskar dom. Men i det undermedvetna kanske det har bidragit? För dom men för mig också. Jag blir ju också framhävd, fast inte på ett positivt sätt.

Det är inte helt ologiskt. Med tanke på hela den här jag-vill-vara-individuell grejen. Det är ju så viktigt att sticka ut. Vara sin egen. 

Jag vill inte byta ut mina vänner. Men jag önskar att dom inte vore så jävla snygga. Eller det andra alternativet att JAG vore snyggare.

 

 

Tänkte lägga upp ett exempel på vad jag pratar om. Med en mindre snygg tjej i en grupp av snygga tjejer. Men så insåg jag att det är så JÄVLA RUTTET att göra så. Jag hade dött om nån gjorde så mot mig. Även om jag vet att jag är det så hade jag inte velat att någon annan använde mit som exemep på The Ugly Friend. 

 

Och jag som läser genus. Jag ska ju se att kvinnor är mer än sitt utseende. Att en inte behöver vara snygg för att vara värt något. Och jag håller verkligen med om det. Men jag har så svårt att få det att gälla mig själv.