Sanningen om hans icket existerande oskuld

Jag vaknade inte upp till ett perfekt och intressant liv. Jag vaknade upp till samma liv. Samma kropp, samma personlighet, samma förutsättningar, samma ouppfyllda drömmar. Men men. Ärligt talat vet jag inte ens om jag skulle vilja byta ut hela mitt liv, jag, om jag fick möjligheten. Det kanske låter bra i teorin men tänk att inte vara sig själv, att vara någon annan? Det skulle kännas så... fejk. Så fel liksom.

Anyhow. Jag hade ju en grej till att berätta om sanning och konsekvensgrejer som ägde rum igår. Jag fick det bekräftat. Att min killkompis, han som jag varit lite småkär i från och till, inte är oskuld.  Längre.

Jag antar att jag hoppades att han fortfarande skulle vara det, dels för att jag inte skulle vara så jävla ensam då. Och för att en kille som är oskuld bara gör mig så jävla tänd. Jag vet inte varför. Kanske för att jag är rädd för hela den här erfarenhet och macho grejen och att jag hellre skulle uppleva fumlandet och osäkerheten och gulligheten hos en kille som inte vet vad han gör. (Så att jag skulle slippa känna mig så värdelös.)

Och det här är jag kanske ensam om i hela världen. Men en kille som kommer tidigt? Hur sexigt skulle inte det vara? En beröring och så... woop woop. Makten över att få det att hända.  Mot hans vilja. Att känna sig så åtrådd.

Typ min dröm. Och nu har jag ingen människa jag vet att jag skulle ha kunnat uppleva det med. Jo en till... men jag tror INTE att han fortfarnde är oskuld... (han det var nära att jag gjorde det med en gång). Han är en jävla tjejmagnet. Och jag fattar varför. Undrar varför han inte gjort det tidigare... aja. Så länge jag inte vet säkert så vänder jag mina fantasier åt det håller från och med nu.

SUCK.

Fuck my life.