Jag vet inte om någon kommer ihåg. Men när jag skrev det där inlägget om att dom få som vill ha sex med mig är dom enda jag inte vill ligga med? Ja. Det handlade den gången om en mycket specifik person.
En kille i min klass har varit väldigt på. Om en säger så. Jag har inte kunnat logga in på facebook utan att han skrivit. Fått sms flera gånger per dag. Han har bjudit in sig på den där festen som jag var på i helgen TVÅ gånger. Frågat om vi ska hänga flera gånger.
Från början tänkte jag inte att det skulle handla om mer än vänskap från hans sida. Så när det hela började sa jag att visst, vi kunde hänga nån gång. Sen när det började kännas obehagligt hade jag ju som redan lovat och "uppmuntrat" honom.
Det blev bara konstigare och konstigare och mer och mer. En trevlig kille om en säger så, men inte riktigt full koll på dom sociala koderna. Han brukar ställe sig bredvid mig när jag snackar med någon annan i klassen och sen bara stå där och titta. På mig. Och inte delta i samtalet.
Jag har snackat både med mamma och kompisar om det här. Eftersom jag inte har NÅGON erfarenhet av att avvisa någon. Jag har aldrig behövt förut. Alla gav olika råd om hur dom tyckte att jag skulle hantera situationen. Jag orkar inte ta upp alla råd här, men jag visste att jag var tvungen att hantera det på något sätt. För inte nog med att det var jobbigt både hemma och på skolan, jag kände mig/känner mig fortfarande, som en jävla bitch varenda gång jag inte svarade ett sms eller styrde bort samtalet från det håll jag visste han ville gå.
Så idag. Hade jag THE TALK. Jag bad honom stanna och snacka med mig efter sista föreläsningen var slut. Och fick fram det jag ville. Även om det var det stammigaste, mest awkwarda samtalet jag någonsin fört tror jag. Det var till och med MER awkward än att fråga den där andra killen om han hade velat lega med mig vilket säger EN HEL DEL.
Det jag sa var ungefär att jag hade fått känslan av att han gillade mig och frågade om han var intresserad. Han sa nej. Och jag sa att jag hade känt så för att han varit väldigt PÅ hela tiden. Han sa att han inte hade så mycket kompisar så. Jag sa att okej men då kanske vi kan hänga nån gång. Som kompisar. Jag frågade om det kändes okej. Han sa ja.
Det var vad som sas. I princip. Och vad vet jag, det kan säkert ha varit så att han inte alls menade saker och ting på det sättet. Men det känns inte som att jag gjort bort mig. Tvärtom är jag så jävla stolt över mig själv. Att jag TOG TAG i det. Mina känslor. Att jag hade ett riktigt jävla jobbigt samtal, att jag AGERADE. För en gångs skull tog jag den där kontrollen.
Jag har, på bara en helg i princip, insett att jag kan göra det. Jag kan ta intiativ och jag kan ta kontroll även över sånt som jag hatar att ta kontroll över. Jag dör inte. Jag överlever ett pinsamt samtal. Och jag har vunnit så mycket på dom två jobbiga samtal jag har haft på kort tid nu.
Nu slipper jag tänka mer på det. Jag sa det jag ville. Det jag kände. Det jag tänkte. Jag har varit sann mot mig själv. Och tagit den där kontrollen. Och ärligt talat, idag kunde jag inte bry mig mindre om konsekvenserna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar